Dagens Nyheter – 16 augusti 1866, sida 2

om denna fråga. Utrymmet medger ej att anföra mera än följande ur Lloyds Weekly Newspaper, men det är tillräckligt talande. Det heter i nämnde tidning för den 12 augusti: cFörra veckans rapport om helsotillståndet i London beskrifver det distrikt, der koleran har sitt rätta hem. Af de 1,253 personer, som den veckan dogo i koleran, hörde 924 till ett distrikt, som i tomtvidd utgör en fjortondel af hela London, men der befolkningens antal är dubbelt så tät som i London öfver hufvud. Befolkningen lefver sa manpackad och distriktet är genomskuret af ka ler fulla af ruttet vatten, och invånarne förses vatten dels från floden Lea — en flod somligg heltnära kloakerna — dels från smutsiga kanaler. Faran af att använda vatten från en flod, hvari kloaker kunna utgjuta sitt innehåll, uppenbarade sig genom kolerans härjningar förra gången den var här. Men huru beskaffad är ändock östra delen af London nu. I hvad skick befinner sig Londons hamndistrikt, frän Lea-floden eller Hund-ön till Towern? Förskämda vattenflöden, fulla af dödande ångor, korsa hvarandra i detta distrikt, som hufvudsakligen är bebodt af fattiga, hvilka genom dålig näring äro svaga och således desto mera mottagliga för sjukdomar.c Dessa och många dylika yttranden, stödda på rapporterna om helsotillståudet, hafva framkallat planer att i många delar ändra kloaksystemet i London. Detta är likväl ytterst svårt; ty öfverallt måste man dock slutligen med kloakerna komma ned i Themsefloden. Afven här skall det troligen förr eller sednare komma derhän att man ändrar riktnivgen af kloaken i Maria församling. Till en början hemställes om det icke är möjligt att låta den utgjuta sitt innehåll utanför Ärstabanken. Derigenom skulle en stor del af den påpekade olägenheten undvikas. — Det riktigaste hade varit att spränga en tunnel någonstädes vid Stora Skinnarviksgatan och leda fallet ut i Mälaren: