Dagens Nyheter – 16 augusti 1866, sida 2

ur vattenledningen, hvilken åter uppsuger sitt förråd ur ÄArstaviken: En författare i Aftonbladet instämde dagen derefter helt och hållet i detta omdöme och visade utförligare ), att mycket af den orenlighet: som slås ut i rännstenarne inom Maria församling, genom kloakens utledande i Arstaviken blir inledd uti all mat och dryck, hvartill Stockholm begaguar vatten!edningsvatten. Arstavikens vatten genomgår filtreringsapparater innan det pumpas upp uti den reservoir, hvarifrån det sedan släppes ut i vattenledningsrören kring staden. Men filtreringsapparaterna, om än aldrig så ypperliga, kunna endast qvarhålla de uppslammade ämnena, icke de upplösta. Om man lägger krita i ett mått vatten och häller vattnet genom något slags filtrerapparat, så följer kritan icke med vattnet, ty den är endast uppslammad deri, ej löst. Så är det ock med en mängd ämnen, såsom stickor, grus, sand, lera m. m. som kunna följa med afloppsfloden genom kloaken ut i Arstaviken. Om dessa ämnen följa med vattnet upp i vattenledningens filtra, så stanna de mestadels qvar der, komma föga ut i ledningsrören och göra således liten eller ingen skada åt stadens invånare. Så är det med uppslammade eller mekaniskt blandade ävnen. . Men om man sätter en portion vanligt salt till ett mått vatten, och låter blandningen stå tills saltet är löst i vattnet, och sedan filtrerar detta, så följer saltet ändock mestadels med, och vattnet blir nästan lika salt efter filtreringen som före den. Så förhåller det sig med de lösta ämnena. Vi skola gå ännu närmare in på de verkliga förhållandena. Om en kökspiga af misstag slår i en vattenflaska någonting, som hon borde ha slagit i sitt slaskämbar, och hon sedan, för att slippa gå till brunnen efter nytt dricksvatten, filtrerar flaskans innehåll genom linne eller genom papper, så får herrskapet ändock ett vatten, som smakar afskyvärdt och kan skada helsan. (Så enfaldig är icke heller någon kökspiga, att hon gör ett sådant försök, ty hon förstår hvad följden skulle blifva, Vi ha valt exemplet blott till upplysning för Fäderneslandets redaktion, som i gårdagsnumret visade sig ej kunna begripa så mycket som en piga, men ändock talade med sin vanliga käckhet och fräckhet om att vattenledningsvattfnet ej kan blifva orenadt genom kloakens aflöde.) Sorgligt att säga, hafva de myndigheter, som föreslagit och stadfästat kloakens riktande åt Arstaviken, gjort sig skyldiga till alldeles samma fel, som vi härofvan i en liknelse antogo kunna bli begånget af misstag i ett kök. Dessa myndigheter låta genom kloaken slaskvatten, urin och mångahanda obehagliga lösningar hällas ut i Stockholms stora vattenflaska, och dessa lösta ämnen kan icke ens kemistens bästa filtrerpapper afhålla från att genom ledningsrören komma i våra magar. Qvicksilfversublimat blir qvicksilfversublimat, och blåsyra blir blåsyra, huru mycket man än filtrerar dem. Det ser ut, som stadens medicinska myndighet aldrig skulle ha varit rådfrågad förrän anläggniogen påbörjades, utan som men skulle ha behandlat ärendet som om det varit en vanlig gatuläggningsfråga. Men ärendet är af vida större vigt. Lika visst som det är, att ett kloaksystem är det aldraförsta vilkoret för att Stockholm skall blifva befriadt från den olyckan och den skammen, att vara en af de städer, der dödligheten är störst i hela verlden, lika visst är det, att kloaker som försämra eller förderfva dricksoch kokvattnet, kunna ansenligt föröka sjukligheten och dödligheten. Man har haft många exempel härå i London; der både attenledningsoch kloaksystemet är mera utveckladt än annorstädes. Och just i dessa dagar sysselsätta sig der sundhetsmyndigheterna på det lifligaste med frågan om I hvuad agn Ma anlagda lLllnalav hidvarna 4111