Dagens Nyheter – 6 augusti 1866, sida 3

De flesta af våra läsare känna säkert genom tidningarne Fredrik Wilhelms familjelif och regeringsverksamhet, som i många år gifvit de tyska skämttidningarne ämne till muntra berättelser. Hans hetsighet och nyckfullhet i förening med de af fadern och isynnerhet farfadern ärfda föreställningar om herrskarens ofelbarhet och bans af Gud sjelf förlänade e: våldsmakt ötver de till slafvar födde undersåtarne, har icke kunnat annat än påtrycka Hessens historia en utomordentligt sorglig och ömklig pregel under de tre eller fyra sista decennierna, ty så länge har han redan regerat såsom sin faders medregent och såsom envåldsherre. De väldiga strömmar, som åren 1830 och 1848 utgingo från Paris och fertplantade sig bland annat äfven till Tyskland, berörde äfven Kassel. Franska revolutionens principer om folkens vilja och folkens rättmätiga anspråk gent emot regenten, hvilken icke borde betraktas såsom Guds ståthållare på jorden, kommo äfven på dagordningen i Hessen, nemligen i Kassel, Hanau och Fulda, der man gjorde sig skyldig till grofva excesser. Kurfursten — fadren till den nu varande — blef trots sin medfödda ovilja för allt hvad folkstyrelse hette, tvungen att utfärda en ny författning af den 5 Januari 1831, hvilken ända tills nu, ehuru med afbrott, åtminstone formelt varit Hessen-Kassels grundlag. Denna författning stadgade att hvart fjerde år skulle sammankallas en ständerförsamling med en kammare, sammansatt af de kurfurstliga prinsarne, några Standesherren, representanter af adeln, stadsoch landtkommunerna, eller inalles 48 medlemmar; ständerförsamlingen skulle deltaga i lagstiftningen, ega skattebevillningsrätt och uppsigt öfver finansförvaltningen; dessutom blefve förvaltning och rättsskipning skiljda åt; tryckfriheten erkändes och en serskild paragraf förbjöd slutligen kurfursten att förlägga sitt residens utom landets gränsor. Denna författning innehöll, som man ser, ett klart och tydligt erkännande af folkens rätt, och hade regeringen verkligen blifvit förd i öfverensstämmelse dermed, skulle herrarne fört ett icke endast i Tyskland afundsvärdt lif. Men hvarken han, som gifvit dem grundlagen, eller hans son bekymrade sig i minsta mån om ett sådant dokument. Förbundsdagen i Frankfurt understödde troget alla de tyska furstar, som försökte att bryta de bojor, pariserstormen af 1830 pålagt dem emot deras undersåtare. Medan Preussen och Osterrike afundsjukt iakttogo hvarandra, kunde Fredrik Wilhelm derföre handla och vandla hur han ville i Hessen. Blef nöden för stor, så lofvade han — såsom 1848 — sitt folk allt, men kände han sig blott litet säker igen, återvände han till sitt gamla tyranni. Han fann ett villigt redskap i sin förtrogne minister Hassenpflug, hvars namn af skämtare förvändes till Hessenfluch, en af de menniskor, som tyranniska furstar alltid kunna finna, och på hvilka de kunna lägga hela ansvaret, då de icke sjelfve våga påtaga sig skulden. Kurfursten och ministern föraktade ilika I hög grad allmänna opinionen och respekterade endast den råa styrkan. Men äfven sedan Hassenpflug blifvit aflägsnad, förbättrades icke hessarnes vilkor på något sätt. Ville preussarne ingripa, så satte österrikarne sig deremot, hvilkas regeringssystem -på det hela öfverensstämde med kurfurstens. Slutligen måste kurfursten dock 1862 lofva att förbättra sig, då preussarne ho tade honom med krig, om han icke gaf vika. Nu är, som bekant både kurfursten och hela hans land i Preussens händer. Det af naturen så rikt utrustade kurfurstendömet skall enligt resandes berättelser befinna sig i vn mycket sorglig belägenhet. Handel och manufakturer ha lidit ofantligt genom kurfurstens våldsherravälde; många af dess invånare ha utvandrat till grannstaterna; hufvudstaden, hvilken förr ofta besöktes af resande, besökes numera nästan aldrig; de rika konstsamlingarne voro åtminstone för några år sedan stängde, och det var betecknande för den andliga utvecklingen, att bokhandlarne i Hessen endast kunde sälja skolböcker, och att hofvet enligt trovärdiga personers vitnesbörd endast köpte för 30 rdr böcker om året.