Dagens Nyheter – 3 augusti 1866, sida 3

Mor Toureau vaknade, hoppade genast ur sängen, tog på sig en underkjortel och skyndade att öppna dörren, häpen, förskräckt, troende att huset sted i ljusan låga. Enkefru Lardenois kom inspringande i rummet blek, förvirrad, darrande i alla lemmar. — Sa ni inte elfva? frågade hon helt tvärt vänditill mor Toureau. j — Eltva, ja! genmälde denna. Visst sade jag elfva... Än sedan? Hvad menar ni? — FElfva utkommen! — Nej, är det sant? Och tjugutvå? — Utkommen! — Och tretioen? sjutiosju? — Utkomna båda två!...alla fyra, se här, se! Jag har sjelf varit och hemtat en dragningslista hos kollektören vid Montmartregatan. — En qvatern! Nu utbröt en riktig glädjeyrsel hos de tre personer, som befunno sig i den lilla kammar ren. — En million! ;.. Vi äro millionärer! — De kastade sig i hvarandras armar och brusto ut i gråt. Sedan stodo de en stund stilla och betraktade hvarandra, för att göra sigi förvissade om att ingen af dem förlorat förståndet; derefter började de uppgifva höga rop, sjunga och: dansa. Isynnerhet voro de båda enkorna hänryckta, berusade, utom sig af förtjusning: Den unga flickan fattade icke fullt klart orsaken till deras glädje, men delade den ändå. — En qvatern! En million! fortforo de att utropa. — Fru Lardenois ryckte mössan från sitt hufvud och kastade den upp i luften, utan