Dagens Nyheter – 3 augusti 1866, sida 3

Upplysning framför allt! (I anledning af Industri-idkaremötet.) En bland de främsta af ett lands hjelpkällor är otvifvelaktigt dess utvecklade och fulländade handel och industri. Hvarje land, som icke aktar på dessa rika skatter, kan icke gå framåt, det måste gå tillbaka, emedan ett stillastående är omöjligt. Då handeln i hufvudsaken grundar sig på den industriela kraften, är det i första rummet industrien som fordrar landets alla till buds stående bjelpmedel, för att sättas i tillfälle att utbreda sina rika frukter. Vi erkänna, att vårt land gjort något, men på långt när icke allt för dessa outtömliga hjelpkällors höjande, och det torde blifva en af den nya representationens vigtigaste uppgifter att rödja en beqvämare väg för näringarnes män. Hvarje man med någorlunda mått af bildning utöfver de allmännaste skolämnena väljer i de flesta fall icke yrkesidkarns tunga och mödosamma lott; han väljer en beqvämare väg för sin bergniug, och det maskinmessiga arbetets slafveri öfverlemnas åt den okunniga hopen, den i fattigdom och nöd ammade och fostrade ynglingen, som för stillande af sin hunger måste tillgripa släggan eller sylen. Kommer så en tid, då han som medborgare står midt ibland oss, då man af honom har samma fordringar om af den bildade mannen, ehuru hans tid nästan uteslutande upptagits af det materiela arbetet. Han måste deltaga i de allmänna kommunala arbetena, med hvilka han är alldeles obekant, han måste göra för sig sjelf och andra redigt huru den bestående samhällsbyggnaden är sammansatt och bör underhållas, men ban är dertill lika oförmögen som det är obilligt att härpå uppställa fordringar. Han blir följaktligen en tyst ja-man, en automat. Förbisedd, icke för sitt yrke, ty detta har han studerat, utan för sin underlägsna själsodling, söker han maka och umgängeskrets, lika okunniga som han sjelf, och barnen behöfva icke lära mer än far och mor, ty cdå blifva de högmodiga och vanvörda sina okunniga föräldrar. Undantag finnas i tusendetal, hvarje regel har sådana, men massan i allmänhet bland arbetarne är ostridigt så lottad. Många gå, detta missförhållande oaktadt, framåt, många finna en knapp utkomst, men mängden går i de flesta fall förlorad för stat och samhälle såsom den planta, hvilken icke väl vårdas och stödjes, förtorkas och afslites af stormen. Så hafva under sekler yrkesidkarens heligaste intressen och rättigheter blifvit försummade, och först under senare åren har han börjat röra sig ur sin dvallika sömn, sedan patriotiska och menniskovänliga män med äkta fosterländskt sinne uppträdt såsom kämpar för deras sak. Men ännu är det stora upplysningsverket blott börjadt; och ett raskt fortgående på den väg, som förer den arbetande klassen till allmän bildning och odling, till sjelfförtroende och allmänt välstånd måste blifva nationens hufvudfråga. Ett lands välstånd är ej det, der lyxuös rikedom å ena och armod och elänFSE er TREA ene rr är RA a EA