Dagens Nyheter – 3 augusti 1866, sida 2

— Den förste af !dina husarer, bar icke hans påse nummern 10? — Nej, men ni gissade icke så orätt; det var numro 11. Hvarföre frågar ni derom? — Åh! endast för ro skull... Och den andre? 36, kanhända? . — Nej, 22, jemt dubbelt mot den förstes. Ah! jag mins dem så väl; jag ser dem ännu för mina ögon .:;: Siffrorna voro förgyllda, må ni tro; 11; 22! tänkte den gamla; Nu har jag redan fått en amb ::. — Och den tredje? — 31; — Godt ::; O, du har ett ypperligt minne, min flicka. Du är väl riktigt säker på att du icke misstager dig? — Fullkomligt : :: Det är ej så svårt heller att komma ihåg hvad man sett: Och Fru Toureau sade till sig sjelf: — 11, 22, 31; icke mindre än tre lotterinumror! En tern som är mera värd än den jag redan tagit, det kan man vara viss på! O! hvarför drömde hon icke förr? ... Du nämnde ju att det var fyra soldater, eller huru? — Ja, den fjerde såg trefligare ut än alla de andra; och hans nummer var 77; Den gamla spratt till; Hon hade nu fyrå numror, en qvatern. Sedan hon lemnat Julietta, medan hon begaf sig till förstaden Saint-Martin, medan hon städade åt sin handelsbokhållare och medan hon gick tillbaka hem, tänkte hon icke på något annat än de märkvärdiga numrorna, hvilka hon fullt och fast ansåg vara af stor betydelse;