Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 2

j, låt mig få ombestyra den saken, ut ropade Netley, som nu först tycktes hafva full komligt hämtat sig. Slag för slag, det gamla djuret har nästan krossat min skalle, och jag vill nu betala honom det på hans skuldra, så att han i hela sin lefnad ej skall glömma mig. — Det är rätt, jublade skaran, mev ge honom ordentligt, Netley, måla amerikanska flaggan på hans rygg! — Frukta ej, svarade bofveu i det han ursinnig rusade efter käpparne, under det att några andra kastade sig öfver den gamle och släpade honom fram till ett i granskapet befiutligt träd. Jenkins försvarade sig som en ursinnig; han bet och sparkade omkring si,, men han var ej öfvermagten vuxen, och då han slutligen märkte det, blef han undergifven. Hans tänder gniselade mot hvarandra och de vildt rullande ögonen tycktes ville springa ur sina hålor. Man slingrade Jenkins armar omkring trädet, slet skjortan ifrån haus kropp och afstraffningen börJade. Jenkins rörde sig ej ur stället. En indian vid marterpålen skulle ej bafva fördragit plågorna med mera stoiskt mod än den gamle mannen. Slag följde på slag, men iutet ljud kom öfver hans läppar och derigenom undgick han kanhända det värsta, ty hans bödlar blefvo slutligen så uppretade att deras slag följde tätt på hvarandra, men de voro just derföre ej så kraftiga och farliga, som om de tilldelats honom af kallblodiga bödlar. Då hördes i detsamma ett skott ifrån skogen; bandet lyssnade med förvåning och Netley höll upp med sitt bemska arbete. — Barn, sade anföraren, jag tror att vi till