Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 2

Ungar I dervarande TOIKSKOIa. Slaget vid Sadowa mellan preussare och österrikare den 3 juli. Om detta märkvärdiga slag skrifves följande från högqvarteret i Horsitz den 4 juli till Neue Preussische Zeitung: Sedan det på eftermiddagen den 2 juli blifvit rapporteradt till 1:sta armens öfverbefälhafvare, prins Fredrik Carl, att österrikiska armen till en betydlig styrka samlat sig i Königgrätz och beredde sig på ett väldigt angrepp emot ose, beslöt man genast sjelf att angripa. Genom den under den 30:de juni verkställda föreningen mellan den 1:sta och den 2:dra armen under krouprinsen, som efter ett oafbrutet segerlopp hade inryckt från Neisse, erhöll vår uppställning en styrka, emot hvilken vi lugnt kunde låta fienden försöka sig. Under natten mellan den 2 och 3 juli lemnade prins Fredrik Carl sitt högqvarter i slottet Komenitz och framryckte med den 1:sta armen rakt mot Königgrätz. Anordningarna voro så träffade, att den 1:sta armen skulle bilda uppställningens hufvudstyrka, den Herwarthska armen den högra och den 2:dra armån den venstra flygeln. Framför den 1:sta armn gick den 7:de divisionen (Fransecky) öfver Goritz, Czerkwitz och Sadowa, för att sätta sig i förbindelse ed kronprinsens armes högra flygel. Den 8:de divisionen (Horn) marscherade mot Milowitz och var bestämd att framtränga rakt mot centern vid Königgrätz, Den 2:dra armekåren sinulle framrycka mot Dobhnalitz, söder om Sadowa. Den 3:dje armekåren bildade reserven. General von Herwarths arme ryckte från Smidar mot Nechanitz. Kronprinsens arm slutligen ryckte från Königinhof i rak linie mot Königgrätz. Divisionen Horn framkom till grannskapet af Sadowa utan att hafva råkat på någon fiende. Men här fann den honor i en ytterst fördelaktigt vald och väl befästad ställning, med artilleriet doldt bakom Jordvallar. En liflig strid började genast det första kanonskottet affyrades inemot klockan 7 på morgonen. Fienden utvecklade, från början af artilleristriden, en verkligen fruktansvärd artilleristyrka, understödd dessutom genom sin noggranna kännedom af marken och atstånden. Han stod vid Sadowa framför en tät skogsdunge, som hans kanoner beströko och som tycktes erbjuda oöfvervinneliga hinder mot hvarje framträngande. Emot denna ytterst fasta ställning hade divisionerna Horn och Fransecky ensamma att strida från kl. 7 till 10 på förmiddagen: den Herwarthska kåren, uppehållen genom stora svårigheter under marschen från Smidar mot Nechanitz, kunde först mellan kl. I och 10 med sitt avantgarde och med sin hufvudstyrka något senare deltaga i striden. Straxt efter kl. 8 infonn sig på platsen framför Sadowa, hvarifrån prins Carl med sin stab ledde striden, konungen med en talrik svit, i hvilken befunno sig bland andra prins Carl, storhertigen af Mecklenburg-Schwerin, grefve v. Bismarck, general v. Moltke och krigsministern general v. Roon. Konungen öfyertog genast vid sin ankomst ledningen af striden och följde den med den mest spända och allvarliga uppmärksamhet. Efter omkring två timmars eld hade våra batterier framryckt mot Sadowa. Fienden hade uppställt sig på höjderna, hvarifrån kan underhöll eu mördande eld, och besatte dessutom den ofvannämnda skogsdungen, som skulle bringa förderf öfver så många af våra tappra soldater. Konungen och prins Carl framryckte likaledes med våra batterier och valde sin ståndpunkt på ett fält nära Bistritz, den lilla flod, som söder om Sadowa flyter till Nechanitz. Striden i centern vande sig under de näströljande timmarne omkring skogsdungen vid Sadowa. Det kan knappt finnas en mera svår plats än den, mot hvilken våra trupper med den hjeltemodigaste tapperhet hade att storma. kogen består af löfträd och buskar, och de i skogskanten befintliga träden voro nedhuggna och bildade en naturlig förskausning, bakom hvilken infanteriet underhöll elden. Men dessfå ombestyra den suken. ut! ej, låt mig f