Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 2

Article Image
plats intagit en af de farligaste laster ett fartyg kan föra — osläckt kalk — och dermed begifvit sig iväg. Komne till Torpabugten i elfven, I gingo befälhafvaren skepparen Johannes Sandström och hans besättningskarl på fredagsaftonen till kojs, utan att hafva säkert förtöjt båten, som på : något sätt frigjord från sitt fäste, någon timma derefter började dragas af strömmen ned mot falI let. Fartygets vådliga löge observerades för sent af strandboarne, hvilka hvarje ögonblick vänta; de, att besättningen skulle kasta sig i räddningsI båten och sålunda berga sina lif, men då de ej sågo någon lefvande varelse ombord, trodde de, att det sig alltmer sin undergång närmande fartyget var manlöst. Så var likväl ej förhållandet. Först medan fartyget kastades in mellan de hvirflande våldsamma vattenmassorna, hvilka i vildt raseri sökte famna det värnlösa rofvet, syntes skepparen Sandström, nu väckt i af det hemska dån, som omgaf honom, resa sitt hufvud öfver kajutluckan, hopslående händerna till, som han trodde. sin sista bön. Fartyget störtade nu i den afgrund, som gapade mot dess förstäf, men — dykade upp och mottog stöten samt reste sig åter ur nästa stora svallvåg, medan åskådarne på land med bäfvan väntade att fartyget med man och allt skulle slukas af de rasande vågorna. Det obetydliga menniskoverket motstod likväl, förunderligt nog, kampen mot det fradgande elementet, och efter genomgången af den första stora faran, fördes fartyget af den våldsamma hvita forsen ned mot land och möttes der af den s.k. bak-ian eller den motström, som vid sidorna af större och bredare vattenfall vanligen bildar sig vid fallets slut. Här stötte fartyget med obetydlig fart på grund i närheten af slussinspektorshuset vid Ströms kanal, och står nu till allas förundran der, tätt och välbehållet. Besättningen, som aldrig varit närmare en säker död, räddades genast, och skepparen utropade, då han kom i land: Det var lycka att det gick som det gick. Ofverste Ericsson, som äfven var egare af lasten, sände genast sin inspektor till stallet för vidtagande af bergningsarrangemanger för fartyget och lossning af lasten. Om man betänker den dubbla faran af fartygets hemska färd utför fallet, då, om minsta läcka eller öfversköljning inträffat, lasten, som, om den kommit i minsta beröring med vattnet, hade utvidgat sig ungefär 250 proc., ofelbart söndersprängt fartyget och genom den stora värmegrad kalken då utveckat, ögonblickligt dödat manskapet — de lik, som fallet sparat i dubbelt hänseende en — var denna handelse lycka i olyckan. Vidskepelse. Från Hedesunda socken i Gestrikland skrifves: För en tid sedan bortstals ifrån en bonde härstädes tvänne väfvar. Då tjufyen, trots alla undersökningar, icke genast kunde upptäckas, beslöt vår bestulne sockenbo det tvärsäkra, medlet att besöka en klok, för att dymedelst få tjufven upptäckt, och begaf sig för den skull till en qvinna i Tierps socken, den ryktet förmält egde stor makt i att upptäcka tjufvar m. m. Kommen till den mystiska qvinnan, erhöll han den underrättelsen, att väfven var bortstulen af en qvinna, den första som skulle infinna sig straxt sedan han hemkommit.. Ödet eller olyckan ville ej bättre än att en fattig soldathustru inkom i något ärende i den ofvannämnde gården, då vår hjelte nyss hemkommit ifrån den förmenta kloka qvinnan. Påminnande sig hennes profetia börjad: han beskylla henne för stölden, hvilken naturligtvis förnekades. Beskyllningen urartade till hot, men stannade dervid. Några dagar sednare upptäcktes, att den verkliga tjufven var en illa beryktad soldatson, hvilken nu är införd till häktet och afbidar vidare ransakning. Huruvida den förolämpade hustrun fått någon upprättelse för den lidna oförrätten är mig obekant, men säkert är, att den bestulne landtmannen förlorat en del af sin tillit till .kloka gummor,, den ofvannämnda inberäknad. Egendomshandel. Fabrikören Rud. Landqvist i Wenersborg har, för en summa af 25,000 rdr, at hrr Hedlund och Lundgren å Trollhättan tillhandlat sig dem tillhöriga Trollhätte mekaniska bomullsspinneri med maskiner och allt tillbehör jemte vattenfall, allt liggande på fri och sjelfständig grund. Hr L. lärer först ämna sätta spinneriet i gång, medan han planerar anläggning af ett träsliperi för tillverkning af träpappersmassa. Betryekta arbetare. Från Luleå skrifves den 5 juli: Ej färre, än 97 lagsökningar på arbetare vid kanalen, inkommo samtidigt till kansliet häromdagen. Alla desse män hafva innestående fordringar hos Gellivara Bolag. Skulderna i teaterdirektör Agardhs konkursmassa berättas uppgå till omkring 13,000 rdr, och tillgångarne: skogar, berg, dalar, himlar, afgrunder, englar och djeflar, till vidpass 12.000 rdr. Direktör A. är sjelf utsedd till den ene gode mannen. ; brottslingen: iag. som ub I feoa rånare! Hvem

12 juli 1866, sida 2

Thumbnail