Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 2

— Hundar ären I! ropade Jenkins, skum mande af raseri, i det han förgäfves slet sin. bojor; fega, usla skurkar, som öfverfalla en en sam man, tjufvar, som ej skulle undkomm: repet, om jag blott vore fri tjugufyra tim mar. — Stoppa då igen munnen på den pratma karen, utropade en utaf skaran och sparkade honom så häftigt i ansigtet att blodet ström made ur Jenkins mun och näsa. — Ah, låt honom skräfla, Bob, sade anföra: ren, uti hvilken Jenkins redan igenkänt den person, som besökt honom den der morgonen, låtom oss nu först sköta våra affärer och sedan skola vi nog få honom att tiga. — Vid Jingo, utbrast en, vi kommo just in i lagom tid, ty eljest hade gumman jagat en kula genom pannan på oss. Då vi inträdde, stod hon just i begrepp att rycka bössan ned ifrån väggen. Mem Jiru gaf henne en dugtig örfil och sedan bundo vi henne vid sängstolpen. — Skurkar och uslingar! utropade den rasande Jenkins, ären I män — 1 som bryten er in i husen för att, som indianska tjufvar, röfva och mörda? — Lugna er, gamle herre, svarade anföraren med ett hånlöje, turen kommer nog till er. Om vi äro män? Helt säkert, min käre vän, och vi hoppas kunna öfvertyga er derom. Då vi vilja befria Texas ifrån det tjufpack som, sedan det blifvit fördrifvet ifrån Arkansas, här uppslagit sina bopålar, så hafva vi ingått ett Regulatorförbund för att straffa och förjaga missdådarne. — Regulatorer — ni? utropade den gamle,