Dagens Nyheter – 11 juli 1866, sida 1

d.e 1,108, den 6:e 1,057 och den 7:e 5,752 stycken. Blomster-expositiomen vid Haga. Direktör Eriksson, under hvars vård tra..gärden vid Haga lustslott står, har i går der öppnat för allmänheten en utställning af sina fagraste blommor. Det är en ersättning åt allmänheten för den allmänna blomsterutställning, som beklagligen måste inställas i anseende till brist på lokal i rätt tid. För att komma till Haga utan att anlita åkare eller hyrkusk, kan man sätta sig i en af de beqväma omnibusarsom afgå från Jakibs torg till Stallmästargården och från detta ställe fotsätta färden på ångslup till ett landningsställe nära invid Haga orangeri. En annan omnibus torde börja att under utställningen göra turer från Adolf Eredriks kyrkoplan direkte till nämnde orangeri. Växthusets midtelparti är en salong med täckt veranda. När man träder in i verandan kommer man mellan 5—6 alnar höga cameliaträd (med frukt!), utplanterade i fria jorden, fram till en i midten af salongen stående Araucaria excelsa — ett australiskt barrträd med fina former. På hvardera sidan om sig har det en palm; den högra af dem är en Cycas revoluta, hvaraf sagogrynen erhållas. Araucarieträdets fot är inbäddad mellan små barrträd. Man upptäcker bland dessa ett litet ett, som kan blifva mycket stort om det får lefva i tusen år. Det är en Wellingtonia gigantea, ett barn af detta jätteträdslag, som engelsmannen Fortiun upp: täckte i Californien vid Sierra Nevada. Det finnes der icke qvar mer än omkring ett tjog af dessa skyhöga träd, hvilka lefva i 2—3000 år, och af hvilka ett, enligt safringarnes osvikliga vittnesbörd, var 2800 år gammalt. Det hade således varit ungt då Rom var det och det hade hunnit sin ungdomsblomma vid tiden för den kristna tidräkningens begynnelse. — Det var en lycklig slump att de få återstående at denna växtverldens mammuth eller mastodont upptäcktes innan äfven de gått ut. Man har nu planterat ut afkomlingar af dessa ofantliga träd i många länder. Här i Sverge ha vi under förra vintern sett en ny telning uthärda vårt klimat å kalljord i Charlottenburgs trädgård (tillhörig hr E. W. Tjäder). Från verandan kommer man in i sjelfva växthusets salong. Fonden är upptagen af Linnes byst, öfverskuggad af en Dianella australis, ett palmlikt träd med rik krona. Der bakom är ett stellage af rikt blommande pelargonier. I hörnen af salongen äro stellager med aroedeer och caladier, växter från Centralamerika samt Ostoch Westindien. Dessa buskoch trädväxter äro på sednare tiden införda hos oss. Bladen äro stora, mångfärgade, merendels prickiga. Många af dem hafva en yta och ett utseende som nästan förvillande liknar de modernaste och finaste tyger af siden och ylle eller siden och linne. — Ute på planen framför orangeriet ser man flera grupper af dylika växter med brokiga blad, förträffligt passande till dekorering af terrasser o. dyl. Deras storlek och fyllighet gifva ett utseende af rikedom, som ej kan ernås genom blomsterväxter. — Man bar isynverhet i Berlin lagt sig på kulturen af sådana växter, och detta till sådan grad att en trädgårdsodlare, som någonstädes i Tyskland frågade en annan hvad han sett i Berlin, fick till svar: bara blad! Man ser vidare i salongen en grupp scarlet pelargonier, i många nyanser af skarlakansfärgen, samt en myckenhet af de täcka calceolarierna. Salongen är omgifven af två växthus, fyllda RECO RE KRESTNA