Dagens Nyheter – 11 juli 1866, sida 1

och lade dem framför mig på sadelknappen. Vete Gud hur det gått till, men de måtte visst, då jag tre mil härifrån passerade Svafvelsjön,. hafva glidit ned i vattnet, ty straxt derefter saknade jag dem och red så tillbaka till ett ställe, der jag är fullkomligt säker på att jag ännu hade dem qvar. Floden har visst fört dem med sig, Vända om hem igen ville jag ej och derför kommer jag på det här viset. För all del, käre Border, låna mig ett par, ty som jag nu ser ut kan jag omöjligen presentera mig för damerna. Dessa hade emellertid märkt hans olycka och en liten negergosse kom inspringande med ett par nytvättade benkläder. De hade visserligen det felet att vara omkring ett qvarter för korta, men denna omständighet besvärade honom icke det minsta. Sedan han lyftat på hatten och skickat ett tacksamt småleende åt boningshuset, . påtog han plagget på stället, då han ej ansåg: det löna mödan att aflägsna sig till en mera: uudangömd plats. Sysselsatt härmed, fördes han på allvarligare tankar, då han fick höra ändamålet hvarför de voro församlade. — Hvad säger ni om att den onde grasse rar uti Södern, sade han. Jag har hört berät telsen om Ashley, och just då jag skulle rida: bort, kom Tom Burton från Soutforth med den; underrättelsen att ett band vilda sällar uppbrännt hans broders hus och bemägtigat sig im , af hans hästar, under det han sjelf var uns i skogen. Han är nu ute och söker deras pår och jag önskar ingenting högre än att han måtte lyckas. — Har han ej igenkänt någon af dew ? frå. gade Jenkins: