Dagens Nyheter – 7 juli 1866, sida 2

I fruktade de icke — äu för indianerna då? De voro mera indianer än indianerna sjlive, ty utom det att de voro begåfvade med samma: skarpsinnighet och förmöga will att följa ett spår eller uudgå ett bakhäll, besutto de äfven en vida större kraft och uthållighet samt bättre vapen. Ett sådant folk, till ytterlighet härdadt, och som icke bade andra behofver än dem mannen sjelf kuude tillfredsställa genom att begagua bössan eller yxan, inträngde i Texas. Att det medförde sina egnua lagar och seder, faller af sig sjelft, och det beböde icke något annat skydd än det kunde skaffa sig med sina egna vapen. Invandringen i Texas försiggick från två olika sidor, till sjös ifrån New Orleans till Houston, landets hufvudstad, div isynnerhet köpmän drogo och iuförde ett slags civilisation, samt direkte från Arkausas iu i de nordostliga delarne af landet. Denna sednare våg togo i synnerhet jägarne, som icke behötde annat för sina utflygter än ett par hästar eller ett litet enspännigt åkdon. De kommo öfver Red Biver antingen genom att simma eller också i kanoter ocn nedsatte sig sedan företrädesvis vid Sabine-floden eller Prinidad. Somliga begåfvuv sig ännu längre in : landet, för att bygga sitt hus vid raucen af en liven Poairie eller i en fruktbar dal. Men ildrig uedsitie sig två eller flere bredvid hvarwdra, för att gruvda en by eller koloui, derör bar den amerikauske jägaren ingen fallennet. Han vill hafva plats, icke för atv utbreda sig, utan för att icke, så snart han träder ur sin hydda, befinnafsig invid grannens område, !