Dagens Nyheter – 7 juli 1866, sida 2

alldeles för klumpigt, att vara enligt med tidens fordringar på elegans förenad med soliditet. I Jaså, tänkte jag då för mig sjelf: detta är frukten af värt höglärda Marieberg, som valifrämsta rummet borde vara en praktisk tillämpningsskola i krigsvetenskapligt hänseeude — Derifrän hafva utgatt en mängd officerare på armeen, och hos ingen enda har någon tanke uppstätt under de sednaste 15 åren, som preussiska tändnålsgeväret varit käudt, att uttänka en förbättring deraf. Hvad har vär lärde och snillrike generalfälttygmästare tänkt på, som lemnat oss vapenlösa i så kritiska tider? Ty gevär utan kammarladduing äro i vår tid ett oting, och hvarje skarpskyvt kan intyga, at de refflade gevär vi hafva, äro ypperliga malskjutningsgevär så länge man rengör dem för säder hvartannat skott; men alldeles odugliga Vill krigsgevär, så vida icke fiendeu vill vara nog artig att lemna oss tid för reugöringen under batalj, eller så ridderlig atv han står beskedligt och ser på huru vi först fumla med trasor och blånsuddar, för att sedan kunna få uer kulan. För alla dessa operationer åtgå duck minst 3, säger tre minoter tjag har rengjort och laddat efter klocka), och under tiden kau fieuden betäckt skjuta minst 13 väl riktade skott med tändnälsgeväret, hvilken stora fördel han väl svärlgen låter öfvertala sig att frå Om man också icke be höfver rengöra oftas än för hvart tredje skott, har tieaden som, liggande bakom en obetydlig seu tller upphöjning, är kära oätkomlig, en så öfvervägande fördel öfver cn motståndare, som under hela tiden måste stå upprätt för att kur na rengöra och ladda sitt gevär, att denne mea all rätt kan jemförelsevis kallas och anses vapenlös. Det var detta som skulle bevisas, och följaktligen är vår arme, vär beväring vapenlös 1 samma stund, de komma i strid med någon makt, hvars trupper äro försedda med tändnälsgevär. I stället att betänka allt detta, nöjde man sig vid riksdagen med generalfalttygmästarens förklaring att gevären voro goda, och på hela riddarhuset fanus ingen enda officer, som var nog sjelfständig avt uppstiga och gendrifva detta yttrande ). Man resonerade och agiterade deremot af hjertans grund för att få armeen ökad, liksom en trupp utan vapen i fält blefve annat än kanooföda åt fienden. Vi hafva redan i danska och ytterligare i nu utbrutna krig i Tyskland sett hvad en trupp, utrustad med kammarladdningsgevär, förmår, och man har med allt detta för ögonen ej ens utfäst några premier för att uppmuutra till inventering af ett godt och enkelt gevär af detta slag, — under de många år tändnälsgeväret varit kändt. Med dessa och dylika betraktelser i hufvudet, förlorade jag intresset för det öfriga, letade förgäfves efter en enkel och 1 mplig kavallerisadel, efter prof på handvapen och utredningspersedlar samt gick ut, ställande kosan till hrr Bolinders vackra vattenkonst och den Engströmska kammarladdningskanonen. Bedröfligt att se huru artilleriet till sjös och lands utvecklas, under det infanteriets beväpning är lemnad åt sitt öde. Detta vapen är dock det, hvarmed striden för vår sjelfständighet ytterst måste utkämpas. Detta blef det hufvudintryck jag rönte af expositionen, och jag slutar med en allvarlig uppmaning till dem det vederbör, att ännu medan tid är uppbjuda alla krafter till anskaffande af krigsdugliga infanterivapen. Nationen är vapenlös. Skaffa dugliga vapen! ) Månne icke frih. Johan Liljencrantz gjorde anmärkningar mot det Wredeska systemet? Red. anm.