Dagens Nyheter – 7 juli 1866, sida 2

Expositionstankar af en gammal militär. Ofta säger man om förflutna glada dagar äfven jag var i Arkadien, nu får en gammal knekt från landsorten säga: äfven jag har varit på expositionen Ifrån min aflägsna yrå har jag rest upp till Stockholm egentligen derföre att jag hoppades, nej var fullkomligt öfvertygad derom, att på den storartade indu:triutställningen få se något utmärkt i krigsmateriel. Detta var således hvad min resa förnämligast afsåg. Snart stadnade mina blickar vid de nära midten af byggnaden uppställda fältkanonerna med tillhörande attiralj. Det gjorde så godt i hjertat, att se den lilla 3-pundiga kanonen öfverträffa allv hvad jag inoch utrikes sett i den vägen. Arbetet å såväl pjes som lavettage samt anorduingen af dess särskildta delar, visade att svenska artilleriet åtminstone i detta hänseende förtjenar det allmänna loford, jag hört det tilldelas af utlänningar. Äfven det norrska visade ett utmärkt arbete, men tycktes i den yttre formen utan orsak afvika från den vanliga modellen. Den danska kanonen kau, ehuru väl arbetad, ej på långt när mäta sig med sina medtäflare. Häraf högeligen uppmuntrad fortsatte jag min väg, i hopp att få se något lika utmärkt af sevär och handvapen för kavalleri och infanteri. Liksom alla andra blef jag flera gånger uppehållen vid Molins fontän, hvilken visserligen borde vara utom expositionen, ty den bara hindrar besökande att egna tillbörlig uppmärksaiwhet åt det öfriga. Sedan jag sett den, artillerimaterielen och Eriecssonska propellern, förlorade allt det öfriga i intresse. Emellertid fortsattes marschen rundtomkring; aere och uppe, i alla vinklar och vrär, spanade jag efter uägon gevärsutställning af sveusk tillverkniug, menu omöjligt. Slutligen måste jag fråga en vaktmästare, som valvilligt förde mig in i en afkrok, der nägra få, jag tror 4 gevär hängde, af hvilka intet syntes mig vara värdt någon uppmärksamhet. ltt tändnålsgevär var