t handlar Schwan såsom talman sked a bo garståndet. 7 lr Schwan plägar eljest. icke vara ledsen, men nu var det med beklämdt bjerta han uttalade sitt farväl. Och hvarföre var han då beklimd? Var det derför att hau ej mera skulle sitta på en hedersplats och ej vidare träffa sina riksdags-kamraters, Nej, dessa anledniugar till beslämdhet omtalas Jängre fram. Nu kommer bekiämdheten af följande sorgliga betraktielse: borgarståndet har under: en lavg följd af riksdavar vunnits både i anseende och inflytaude. Dess principer och åsigter hafva vanbetvis blifvit rikets ständers beslut. Borgarståndet bade således anledning vara belåtet med siu ställning. Dock hafva dess ledamöter ädelmodigt offrat det borgerliga elementets intressen. Hr Sehwan önskar att samma ädla och fisinnade äsigter må göra sig gällande imom den vya representationen sem borgarståndet kämpat för. Men — nu kommer qviutessensen — den aristokratiske och byrågratiske hr Schwan betviflar att så skall ske. Han befarar att Sverige skall råka ut för ett bondregemen16, och ttt mycket barskt boödisgelente till på köpet: Han uttalar denna farhåga i följande märkliga ord: Den uppoliring borgareståndet gjort af sin sekelgamla representationsrätt skulle i sanning blifva et förgängelsens onyttiga verk, om landets blifvande öden komme att bero af de ofta nog j så alldeles ointresserade meningarna inom en enda samhällsklassn. Ja visst, men deh nya riksdagsordningen är sannerligen j så öfvervägande till lätid: sbygdens fördel. Hr Schwan började sin bana vid denna riksdag med att från in upphöjda plats, på hvilken Europa! visserligen icke har siva ögon fästade, men hvarifrån verlden dock lätt kan få höra åtskilligt, utmäla Sverge såsom ståcnde på branten af ekonomisk ruin. Han slutade sin talmanshana med att så ut bland folket ett misstroendets frö till den samma dag i kraft trädda grundlagen! Från den uttal.de farhågan, att bondeståndet, den ej alldeles ointresserade klassen, skulle få alltför stor makt, utgår hr Schwan, då han i forts ättningen ar sitt tal uppmanar samtlige sina mer eller mindre erfarne ståndsledamöter att med Uct UKfligaste intresse omfatta de nya valen. Han ålägger dem tdervik: som en pligt att söka sjelfve vinna inträde i den nya represeiltatioheni! Us Heaven HH Detta Kan ingenting invändas emot. Det var särdeles liberalt af hr Sehwan att ban vill nafva in i den blifvande fiksdagen både dem som tillhört häns Parti och dem som varit oberoende. Men hvad som skär i örät är att hr Seliwan tågit till uppslagsända för uppmaniugen en färhåga, som kau väcka ond blod: möt den författning man borde lära folket att förtrösta uppå och att älska. i Deremot lärer enhvår helt och hållet instämma i lr Schwans yttrande, som borde Shart uppslås med stora bukstäfver öfverallt i landet: Den första riksdågens sammänsättning skall Pteifvelaktigt utöfvåa ett oberäkneligt flytande på hela landets framtid ! Det är just fördenskull som hr Schwan bör det arbete för de blifvande valen, hviiket han äl slut utlofvar, taga sie till vara: för ätt sträfva efter det ständsskilnadernas och ständsindelaingens fortplantande, som tydligen är andenmeninxen 1 hans afskedstal till borgärstånd: vat EEE Br RÖN