Dagens Nyheter – 26 juni 1866, sida 1

7 EAET LER a T ST TÄTT : den mån de nedstego, blef luften allt qvalmigare. De möttes af metalliska ångor, och sällsämma ljud treffade deras hörselorganer. Pet var sorlet af röster och dänet af tunga bammare. Emedlertid fortfor det unga paret att gå utför trappan. Det föreföll Rolf, som om han fördjupace sig i en bottenlös afgrund. Swetningom förmärktes allt oftare ett hastigt Ofvergåonde rödaktigt sken, liknande en bixt i den mörka höstnatten. Dessa blixtar blefvo efierhaod allt klarare, så att Rolf, för kvarje gång de visade sig, måste tillsluta ögonen. Snart kommo de unga tu till ett ställs, der trappan tvärt krökte sig. Ilerr Tremblaye stannade genast. Han förmådde icke på en lång stund taga ett enda steg vidare; till den grad intogs han af häpnad och förvåning öfver det sällsamma skådespel, som tedde sig för hans blickar. Han såg ett vidsträckt underjordiskt hvalf, uppburet af grofva stenpelare i romersk stil. Djupt mörker herrskade i de aflägsnare delarne af detta besynnerliga rum, som förmodligen i fordna dagar af de stolta egarne till slottet. La Baume varit begagnadt såsom fångelse. Midten af hålan var starkt upplyst af ett rödaktigt sken, som spreds från åtskilliga spislar; en talrik hop menniskor hvimlade der om hvarandra. Det var som hade man sett afgrundsandarne röra sig i de eviga qvalens boning. lär syntes svarta gestalter mid tillhjelp af jättelika pustar hålla de olika eldarne vid lif. Der voro andra figurer, icke mindre fantastiska, sysselsatta -med att röra om den smälta metallen i rykande deglar. Somliga förde stängerna under hammarne; andra voro sysselsatta med sjelfva myntpräglingen. Det var TE TT TTR