Dagens Nyheter – 25 juni 1866, sida 2

Kreaturshandeln i Skottland. (Meddelad af C. K. Hansen i Köpenhamn.) Edinburg den 9 juni: Med betydlig tillförsel har handeln varit vida bättre än förut och en märklig förändring har inträdt med gödboskap, som uppnått enormt pris, och al.t häntyder på en ytterligare stegring. Från Irland kan nemligen intet af betydenhet väntas förrän i september, och här gödas kreatur i rin; a mängd. Från Holland anländer, till följe af förbudet, ingen boskap, och emot den öfriga kreatursinförseln från utlandet, till och med ifrån icke smittade länder, såsom Danmark och Sverge, äro försigtighetsmåtten skärpta till. den grad, att de hämma handeln till skada för landet, då reserven af gödboskapen slipper upp, utan att en ny kan sättas i dess ställe. Under dessa omständigheter, då landtmannen är alldeles utesluten från begagnandet at mager boskap till sina besättningar, emedan inget som helst kreatur får föras bort från en markaad utan skall nedslagtas på stället voro det alldeles förfeladt om danskå eller svenska innehafvare hit öfversände mager boskap eller kalfvar och mjölkkor, då sådant icke egnar sig till ögonblicklig slagt Endast bästa gödboskap kan säljas och betirgar verkligen utmärkta priser. Många af våra bästa slagtare, som förut icke uppköpte något, hafva nu funnit sig föranledda till uppköp at främmande gödboskap, då det icke är dem möjligt att på annat sätt förse sig. I Skottland hafva 30 till 40 slagtare måst stänga sina bodar, emedan tillförseln är ytterst ringa. Då de bestående förordningarne påbjuda att all boskap och alla får, som införas från utlandet skola slagias på lossningsplatsen och ej få bortföras, äro slagtarne öfverallt i största förlägenhet, då den tvungna slagtningen på lossningsstället, förutom att den förvållar dem betydliga extra utgifter, är alldeles outförbar,i varm väderlek. s Fårmarknaderna voro utan betydliga affärer, då myndigheterna i sednare tid förbjudit all transport af får, som intill maj månads utgång varit tillåten. Priserna nedtrycktes derföre då efterfrågan öfverallt är alldeles lokal. Dessutom ha vi just ingen brist på får, sådana som de, hvilka anlända från Danmark, hvilket dock vore af mindre betydenhet om landtmannen kunde föra de köpta fåren hem med sig, men derom kan, såsom nämndt, ej nu för tiden vara fråga. Boskapspesten är nu nästan förbi härstädes, sedan den beröfvat oss cirka 32!2 9v af våra kreatur. I Irland har man ej klart för sig om det icke är