Dagens Nyheter – 25 juni 1866, sida 1

FARSEN NRO SEE TREES Gorvers. I frömsta rummet ger han Gud äran ierför, men dernäst konungen såsom aden osynlige i Gifvarens redskap. — Hvarken riksdagsmännen, eller reformsäliskapet, eller tiduiugarne, eler depurationerna ha, hr Schwan veterligt, mera del reformens framgång Z än vi veta att han sjelf eger. Ir Schwan wtalar sig för öfrixt om lyckan Jal freden, och är liksom litet fruktande för de stundande krigsbändeslsernas ntlytande på våra förhållanden. Han yttrar mycket riktigt at industriutställningen skull lägga i dagev, aatt SE industri just vid gryningen af en större fribet i haude gemenskapen med främmande länder I I många grenar gjort vigtiga och för kommande tider lofvaude framsteg. Bondeståadets talman ger för representalionsreformen, utan gudsuädhig wet, en hyllming ät konuugeu. Med rätta erinrar han att bondeständet andtid stått på deras sida som önskat ch yrkat reformen, och cderför, skall det ock i tacksamt misnue bevara bhägkomsten af adelus höxstuthet och uden ANtingysviär dit UndergifuvcnET hvarmed högvördiga nrestestäudet slutit sig z ull konungens och laudeis geme emma tanken — Talmannen skävker för öfrigt nägra ord ett vänligt förhållande till Norge. I de tal som höllos vid de cuskilda uppvaktningarue hos kungliga familjen förekomma nästan endast öfliga unuderdäni iga artigheter. Några poluter fiunas dock. Bondeståudets talman tager fasta på trontalets gladjande yttrande om fredens fortfarande, och han erinrar om betydelsen deraf, då han säger till KOUNDgen: ltt folk, som mycket pröfvat, och hvars historia, med allt hvad kon har att förtälja om ärofulla bragter, dock är rik på vexlingar melian medoch motgång, skattar högt den lyckan att ega en konur för hvars ädla hjerta ingenting är kärare än att å de frediiga idrotternas fält skapa åt landet den sanna ära, som aldrig står at vinna på strigens. Deuna lycka kunna vi så mycket bättre fatta och värdera, då vi höra undra folk sucka under krigets alla vedermödor. Erkebiskopeu anför 1 sitt tal till enkedrottniugen alt det egentliga skälet till att presteståndet kommer att sakna sivu deltagande i riksmötena är att ständet icke mera får eframträda iuför vår dyre konung och hans höga familj. Mycket mera på sin plats än ett sådant äc :kligt smicker, är den om kristlig tolerans vittnande komplimenten, att Ilenues majestät varit en den allvarliga frombeteus, en den aldrig tröt tande välgorenheteus cugel för Sverige. Man måste protestera mot adelns sista helsningstal till medatånden. Adeln säger till presteståndet att den stätt på samma sida med det i månhet om utvecklingen af sann odling ceh af allmänt väl. Riddarhusprotokollerna vederlägga yttrandet. Ridd. och adeln gemensamt med presteståudet har, öfver hufyud taget, icke visat deu månhet om sann odling och allmänt väl, som deu sjelf ger sig vitsord om. Nästan alla de stora reformer som skett hafva mött långvarigt motståud hos dessa klasser, tills borgareoch boudeståndens ihärdighet ändtligen geBomdrifvit dem. . Desto ot ampligare är det af adelns deputation alt tala till borgareständet endast om materiella ämnen. Alltsedan 1834 bar det ståndet gått i spetsen för upplysningens befrämjande ochi Isynuerbet från 1836 till och med nästf öregdende riksda stod borgareståndet utan all frå ga främst i månhet om en sannrare laudets odling, än den SOM presteständet representerar. Vi protestera slutligen mot adelus ständiga sjelfberöm öfver avt den coffrat på föderneslan dets alhare sin ärfda rätts. Det är ingenting att berömma sig öfver om sönerna scut omsider återlemna hvad deras fäder med list elle, nl kota inn ka danskt AL ARN en 5 ee it er ts bt rt