Dagens Nyheter – 20 juni 1866, sida 2

äfven hon att kasta ögonen på huset och, I likhet med Rol, uppgaf han ett rop. Det lyste i ett af fönstren uti första våningen, och dutta fönster hörde till det rum som Johanna bebott under fela den tid hou vistats på Petit Cnastel. Men hvilken annan än Johauna sjelf kunde befinna si2 3 detta hus och i detta rum på denna vid at dygnerv? Rolf hads, såsom vi redan nämnt, spru fram till porten; men när han uppnätt deuna, stannade han och tycktes weka om hvad han skulle göra. Jakob, som emellertid buondit både sin egen och chevalierns häst vid ett träd, kom nu till sin hashonde och frågade helt sakta: — Herr ehevalier, böra vi bulta på? — Nej, det skola vi akta oss för, genmälde Rolf i samma ton. Om Johanna är der, om hou icke ville träffa mig, och om hon anar att det är jag som klappar på porten, flyr hon säkerligen sin väg och jag förlorar henne ånyo... — Men huru skola vi då bete oss? — Träda in I huset, utan att man öppnat för Oss. — Det är nästan omö — lugentiog är omöjl vill. — Men, here eoevalier, deuna port är af ek och en bland de bastantaste man kan tänka sig... Att slå in den duga vi icke till. — Vi skola försöka tagna ifrån låset. — Skrufvarne imsatta från den inre sidan, så att man hör icke kau komma ät dem. Rol mäste gå in på att Jakob hade rätt. Han fonderade ena stand; derefter sade han: — Kom, vi begagna bukporten i stället. som man riktigt