gjort sig skyldiga till störa öfverdrifter. Ännu beständigt hör talet om de mordlystna kroaterua och pandurerna till ordningen för dagen, ehuru samtlige gränsregementena — och endast dessa äro kroater -— befinna sig i Italien. De militäriska förberedelserna till gränsens beskydd äro fullkomligt krigsmässiet organiserade ävnu äro väl ieke dubbla vaktposter och bivuakerande förposter utställda, wen avantgardet skantoneringsqvarter äro så rangerade, att gränsen för ögonblicket är fullt betryggad. Regementena äro indelade i fullständig slagtordnuing, vid första allarmrop uppställer sig avmen till strid, hyarförutom fälvwelegrafer och eldsignaler på de vigtigaste bergspetsarue skola genast lemna underrättelse om fiendens anualkande. Italien. När brister det löst? är den vanliga frågan efter Garibaldis inträffonde. Då det kommer till strid i Tyskland,, lyder svaret efter general Govones återkomst från Berlin. Men det blir intet lätt arbete, ty i Venetien liksom i Polen äro österrikarne beväpnade till tänderna. Amiral Persanv har nyligen erhållit befallning att skyndsamt begifva sig på sin post till Tarent, dit han afreste redan den 7 dennes, åtföljd af deputeraden Boggio. Underrättelser från södern omförmäla att flottan redan börjat sina rörelser, och att de första för anfall afsedda fartygen redan anländt till fa: vattnen vid Bari och Brindisi, dit likaledes inom den 15 dennes alla transportfartyg äfvensom de af regeringen hyrda privata ångfartyg skola samlas, hvilket gifvit anledning till den förn odan att de i Bari, Barletta, Monopoii och Breindisi befintliga regementen frivillige der skola inskeppas för en expedition, hvars mål ännu är obekant. Skruffregatterna Victor Emanuel, Hertigen at Genua och Maria Adelaide ba utlupit från Spezzia och torde redan ha hunnit fram till Tarenut. Österrikarne ha emellertid så starkt befästat kusterna, isynnerhet vid Venedig, att italienska flottan torde få arb te nog. I Venedig ha barrikader blifvit sänkta rundtom hamnen, bestående hvardera af fyra sinsemellan fastbundna och 36 fot långa bjelkar. För att hindra landstigning från barkskepp ha på kort tid blifvit nedslagna mer än 40.000 pålar och hamnen är genom en otalig massa undervattensminor förvandlad till en slags underhafsvulkan. Enigheten mellan alla partier är vid detta fälttåg så stor att general Pallavicini, som vid Asp:omonte lät skjuta på och tog Garibaldi till fånga, nu kommenderar ena division under Garibaldis befäl. Garibaldi är mycket belåten att man beviljat honom ett om ock ringa antal guider och genuesiska skarpskyttar; ty Garibaldi behöfver ofta guiderna, som med sina blixtsnabba anfall gifva utslaget i det ögonblick hvarpå stridens öde beror; dessutom tjena de honom til ordonnansotficerare, hvilket vid krigföring med frivillige är af stor betydelse— Genueserskyttarne begagnar Garibaldi med förkärlek vid de farligaste angrepp och hyser för dem så stort förtroende, att han 1859 och 60 ofta sjelf satte sig i spetsen för denna lilla kår, för att utföra e djerfvaste bragder. Amerika. Fenierna ba infallit i Kanada. En skara under aniörande af OKeill, uppskattad olika från 500 till 2000 man, ötvergick den 31 maj Niagara och satte sig i besittning af fästet Erie, en liten oförsvarad plats en timmas väg från Butfalo, der de förskansade sig, i akt och mening att der invänta förstärkningar från Förenta staterna och Kanada, som de också erhölle. De kanadiska frivillige, som der anföllo fenierna, måste draga slg tillbaka efter en fäktning, hvarunder å båda sidor åtskilliga dödades. Kanadas reguliera trupper ha satt sig i rörelse mot gränsen, och likaledes äro unionstrupper dit beordrade, för att hindra beväpnade skaror att gå öfver gränsen. General Grant har anländt till Buffalo. För öfrigt har fenierpresidenten Stephens förklarat sig emot ettinfall i Kanada, så att långt ifrån hela fenierförbundet deltager i denna rörelse, som svårligen lärer kunna uträtta något mot reguliera trupper.