Dagens Nyheter – 18 juni 1866, sida 2

språk varit tydligt. Ni skulle i mitt namn hafva förklarat, att jag tillbakavisar hvarje tanke på territoriel utvidgning, så länge icke den europeiska jemnvigten är rubbad. Vi kunde i sjelfva verket blott då tänka på någon utsträckniug af våra gränser, rär Europas karta vore förändrad till uteslutande fördel för någon stormakt och graunproviuserna önskade samt frivilligt fordrade att blifva annekterade med Frankrike. Utan dessa vilkor anser jag det för vårt land värdigare, att vi framför landvinningar föredraga den värdefulla förmånen att lefva i godt förstånd med våra grannar, i det vi akta deras nationalitet och oberoende. Ledd af dessa tankar och utan något annat ögonmärke än fredens upprätthållande, hade jag vändt mig till Eagland och Ryssland för att gemensamt med dessa makter tala försoningens ord till de intresserade parterna. Den mellan de neutrala makterna vunna endrägten skall i och för sig vara en underpant på trygghet för Europa. De neutrala makterna hade gifvit ett vittnesbörd om sin upphöjda opartiskhet, då de beslöto att konferensen skulle inskränka sig till diskussion om de sväfvande frågorna. För att lösa dessa höll jag det för nödvändigt att gripa dem öppet an, att bortrycka den diplomatiska slöja, som betäckte dem, och taga under noggrann pröfaiag suveränernas och folkens rättmätiga önskningar. Den uppkomna konflikten har tre orsaker: Preussens illa afgränsade geografiska läge, Tysklands önskan att få en mny, sina allmänna behof bättre motsvarande politisk konstitution, och nödvändigheten för Italien att betrygga sin nationella sjelfständighet. De neutrala makterna kunde icke hafva någon vilja att inblanda sig i de främmande ländernas inre augeligenhetor, men det tillkom dock alla de hof, som deltagit i Wienerfredsslutet, att tillse om de äskade förändringarna voro af dena art, aw den i Kuropa fastställda ordningen genom dem hotades. Hvad oss beträffar, skulle vi önskat för Tyska Förbundets bistater en närmare sanamanslutning, en starkare organisation, en mera betydande rol; för Preussen mera homogeneitet och kraft i norden, för Österrike upprätthållana det af dess inflytelserika ställning i Tyskland. Vi skulle vidare önskat, att Österrike velat mot en lämplig ersättning afträda Venetien till Italien, ty när Österrike i förening med Preussen och wan tvekan, tvärt emot 1852 års fördrag, fört ett krig mot Danmark i den tyska nationalitetens namn, så tycktes det mig riktigt att det äfven erkände samma grundsats i Italien och fulibordade denna halfös oafhängighet. Dessa äro de tankar, som vi hade velat skaffa gehör i den europeiska fredens intresse. Nu är det deremot att befara, att vapenlyckan omsam kommer att gifva utslaget. Hvilken håll ning har då Fraukrike att inkttaga meg dessa utsigter för ögonen? Skola vi visa vårt missnöje derför att Tyskland finner fördragen a? 1815 vanmäktiga att tillfredsställa des3 natior nella sträfvanden och upprätthålla dess lugn? f den kamp, som uu är färdig att utbryta, hafva vi blott två intressen: att bevara den europeiska jemnvigten och att upprätthålla det verk, till kvars genomförande i Italien vi bidragit, Är då icke Frankrikes moraliska kraft tillräcklig att skydda begge dessa intressen? Skall Frankrike, för att kunna göra sig hördt, vara tvunget att draga svärdet? Jag tror det icke, Men om, trots våra bemödanden, förhoppningarna på fred icke förverkliga sig, så äro vi icke desto mindre, på grund af de i konflikten invecklade hofveus förklaringar, vissa derpå, att, hvilka resultaten af kriget än må blifva, ingen af de frågor, som röra oss, kommer att lösas utan Frankrikes samtycke. TLåtom oss derför fortfarande iakttaga en vaksam, genom vår oeegennytta stark neutralitet, ledda, som vi äro, af en uppriktig önskan att se Europas folk glömma sina tvistigheter och förena sig isträfs vandet till civilisation, frihet och framåtskridande. Låtom oss fast förtrösta på vår rätt och vara lugna i medvetandet af vår styrka. Napoleon. Ftalien. På inbjudning af konungen att ofördröjligen infinna sig landsteg Garibaldi nat ten emellan den 10 och 11 dennes i Genua och gick direkt till Como, för att öfvertaga befälet öfrer nordarmen, hvilken som bekant be