Dagens Nyheter – 15 juni 1866, sida 2

hon koinmit sig något före, såg hon efter de andra. Hennes kamrat låg på ett isstycke, hvilket vinden dref mot land, det kamraten äfven lyckligt uppnådde. Men då hon såg hästen, fick hon medlidande med den, störtade sig åter i sjön, samm till bästen, grep den med ena handen i hufvudet och med den andra hjelpande sig sjelf tillbaka, släpade hon den så nära land, att densammas fötter nådde botten. Den skjutsande flickan hade under hela tiden suttit känslolös af förskräckelse i släden, men kom nu till sig, då bästen stannade. Hon bjelptes i land och genast derpå begåfvo sig alla tre till en närbelägen gård, hvarifrån karlar gingo och bergade den vid iskanten jemte slädan qvarlemnade hästen.