oc Hi för mig till Palais-Royal . .. ni allordrar mig min värja... Detta allt är ju mycket enkelt och vaturligt? — i gruuden ja — men det är den for: mella sidan al 1 som förundrar mig. I hvad afseende? — Döm sjelf... Till en början har jag icke arresterat er, hvilket jag redan haft nöjet förklara för er. Jag har fått 1 uppdrag att följa er, utan att förlora er ur sigte, se der allt... I öfvervusstämmelse med de order jag erhållit förde jag er till hans kungl. höghets skrifkabinett. Hvad försiggiex der? — Det vet jag inte, och jag vill ej vara näsvis och fråga er; men det tyckes som regenten behandlat er mycket hårdt och Injagat stor förskräckelse hos er, eftersom Jag fann er afsvimnad då jag kom in... Hvilken annan slutsats kunde man väl draga häraf än att jag skulle bli tvungen atistörsta hast föra er till något statsfängelse? ... Näväl! sådant kom aldrig i fråga. Ilans kungl. högher vill återse cr och har med egen mun befallt mig att icke släppa er ur sigte, men bevisa er all möjlig uppmärksamhet... Ni hör sjelf, herr chevalier, all möjlig uppmärksamhet! .s Regeuten har gått ännu längre... Det intresse, hvarmed hau omfattar er, är så stort, atv han oriorvat sig det ni möjligen icke ännn frukosterat, hvadan han tillsagt att mat skulle as hit och Jag uppmana er att äta. Medau polistjenstemannen yttrade detta, pekade han på det bord, hvarå de ofvan omtalade anurättuningarne voro framdukade, Ilan tillade derefter: — llvad säger ni om detta, herr chevalier? — Hvad säger ni om detta?... Jag vet icke om inbir