Dagens Nyheter – 13 juni 1866, sida 2

Linne-monomentet. Om tillkomsten af detta monument, som i går aftäcktes, meddela vi följande jemte några biografiska notiser om Linn. mom Kronobergs läns hushållningssällskap väcktes först 1861 frågan om en minnesvård å olinnes födelseort Råshult i Stenbrohults socken. Der hade förut en gammal komminister Lång upprest ett slags minnesmärke invid landsvägen, bestående af en uppmurad fyrkant af sten. Utskickade subskriptionslistor ha inbringat en summa af något öfver 5000 rdr. För dessa medel bar monumentet blifvit rest på en plats emellan Råshults boningshus och jernvägen, helt nära till och fullt syuligt från denna. Ett halft tunnland jord har blifvit inköpt för 439 rdr och anordnadt till en liten parkanläggning. På höjden står en väl huggen granitobelisk, 12 alnar hög, på spetsen prydd med en gyllne stjerna. Mot söder åt jernvägen till är midt på obelisken anbragt en bronzmedaljonug med ansigtsbilden af Linnt, modellerad af professor Qvarnström. Obelisken har kostat 1,200 rdr, medaljonden 600 och stjernan 150 rdr. Jordens planering och plantering har kostat 750 samt grundläggning och omhägnad med gråstensmurar 940 rdr, landtmäteriförrättningarne 300 rdr: I Steubrohults kyrka finnes en oljemålning, framställande Linnt, skänkt af prof. Tullberg i Upsala. På södra kyrkoväggen sitter en hufvudbild af Linun, gjuten i jern. I komministerhuset förvaras sasom ständigt inventarium en afbildning af den gipsmask af Linne, som tfiunes å Wexiö bibliotek samt en ansigtsbild al honom gjuten i jern. Linne föddes den 12 maj 1707 (efter gamla stilen) på komministersbostället Råshult. Hans föräldrar voro komministern Nils Linnaeus och hans hustru Christina Brodersonia. 1717 skickades sonen till Wexiö skola för att bildas till prest. Men gossen använde den tid, kamraterna egnade åt Cornelius och Xenophon, att krypa i bergsskrefvorna efter gräs och örter,. Man ämnade derföre sätta honom i något handtverk, men lektor Rothman åtog sig den misskände gossens handledning. 1727 afgick han från Wexi5 gymnasium till Lunds universitet med ett föga smickrande betyg. Ian kom der att bo hos arkiatern Stobaus, hvars stora bibliotek och rika naturaliesamlingar väckte Linnez3 brinnande längtan och af hvars ymniga skatter han genom tredje hand skaffade sig del. Då Stobrieus, som såg ljussken om niätterna hos Linne och fruktade att han brukade somna ifrån ljuset, slutligen öfverraskade ynglingen midt under hans ifriga studier, öppnades för honom bättre utsigter. Stobei hus och bord stodo hädanefter öppna för honom och han kunde nu fritt frossa bland professorns vetenskapliga samlingar. 1728 begaf han sig till Upsala. Här blef han, under studier i botaniska trädgården, bemärkt afteol. d:r O. Celsius och rekommenderades snart att lemna privata lektioner i botanik, och fick genom prof. Rudbecks ålderdomssvaghet föreläsa i botaniska trädgården. (ienom bemedling af några vänner i Stockholm fick han 1735 resa till Holland, der han promoverades till med. doktor, samt England. Efter återkomsten hem busatte han sig först i Stockholm, men blef efter många motgångar 1742 utnämnd till professor i botanik vid Upsala universitet, och samlade der, som bekant, lärjungar omkring sig : från alla verldens länder. Han befalldes till hofvet 1753, för att ordna konungens enskilda naturaliesamling och dubbades till nordstjerneriddare den 27 April samma år, — en på den tiden sällsynt utmärkelse. 1755 utgaf han andra upplagan af sin tflora Suecie och erhöll af vetenskapsakademien första guldmedaljen. Linnes död, hvilken inträffade 1778, ansågs som en nationalförlust hvilken Gustaf III från tronen meddelade ständerna. Hans enka lefde till 1806, men hans son och efterträdare dog redan 1783. En dotter af Linne lefde ända till 1839, då hon afled vid 90 års ålder. Annu lära några slägtingar till Linne finnas i Stenbrohults socken, nemligen tvenne enkor och deras barn.