Jad för att å flera ställen hafva stulit och bortbytt ar. Ordföranden: Hvem är Åhl? Hvarifrån är ni? Och hvad sysselsätter ni er med? Åhl: Jo, jag har en egendom i närheten af Jönköping, och är för närvarande uppe i Stockholm för att upphandla spanmål. Ordf.: Ni har ju för några dagar sedan varit på flera ställen och stulit samt bortbytt hattar? Det är väl inga spanmålsaffärer? Åhl: Det känner jag inte till alls. Målsegarne, fabrikören Rosenström och hattfabrikören P. Söderström (den sednare genom ombud), berättade att de ivenkände Åhl för att vara densamme som, först å en billard tillegnat sig Rosenströms hatt, utan att lemna någon annan i stället, samt sedan ingått i hr Söderströms butik och der tagit en ny hatt, samt qvarlemnat Rosenströms i stället. En annan målsegare, källarmästaren Duner, var vid förhöret ej närvarande utan uppsköts målet till en annan dag, då målsegarne samt några vittnen skola vara närvarande. Åhl ålades att inställa sig vid hämtningsäfventyr. — Samma dag dömdes häktade Lars Lenberg att för våld å person hållas till 3 månaders straffarbete och för fylleri till 20 rdr böter, eller i brist af tillgång till ytterligare 6 dagars straffarbete. — Häktade drängen J. Persson, förut dömd vid Sollentuna häradsrätt för våld å person till 9 månaders straffarbete och för fylleri till 10 rdr böter, dömdes för användande af falskt prestbetyg till 2 månaders straffarbete och 50 rdr böter, eler tillsammans 11 månaders straffarbete och 60 rdr böter. I brist af tillgång skulle han hållas till ytterligare 13 dagars straffarbete. Länscetllfängelset. Mordet i Skå. Detta mål var i går åter föremål för ransakning å tinget i länscellfängelset, hvarvid Willehad Brolin vidhöll sin förut för fadren och fängelsedirektören afgifua bekännelse, att han begått mordet af fruktan för att den mördade pigan eljest skulle ämna med gift afdagataga såväl hans fader som honom sjelf. Det var en sorglig syn att se den 70-årige fadren, iklädd presterlig skrud, under sådana omstä digheter möta sin olycklige son inför domarebordet. Han, fadren, afgaf sin berättelse om huru han under tre dagar nödgats i fängelset uppehålla sig innan ban kunnat förmå sonen att erkänna brottet m. m. Domstolen kunde nu ej afkunna någon dom i målet, emedan ett nytt vittne hördes, hvilket ytterligare konstaterade att brottslingen är allt annat än vid sina sinnens rätta bruk, hvilket förhållande skulle underställas sundhets-kollegii pröfning, för att få utrönt, burnvida den anklagade kan dömas brottslig eller ej. Fandsorten. Barnamord. I trakten af Askersund ha ej mindre än 3 ogifta qvinnor blifvit misstänkta för barnamord. Af de redan hållna polisundersökningarne framgår, att åtminstvne den ena af de misstänkta, nemligen ogifta qvinnan Anna S fia Ersdotter, som gedan ? år tillbaka vistas i Ösjöängen i Tiveds församling, för omkring 6 år sedan afdagatagit ett af henne då framfödt lefvande barn. Brottet har blifvit upptäckt derigenom, att ben efter ett spädt barn bl:fvit funna hos förenämnda Anna Sofia Ersdotters moder, gamla ogifta qvinnan Catharina Jonsdotter, boende nära Långsjöängen på Grytens ägor. Anna Sofia har förut födt tvenne oäkta barn, dottren Augusta, nu 12 är, och sonen Johan Oscar Wilhelm, nu 10 år. Vid polisundersökningen berättade gossen Wilhelm: att han som erinrat sig att hans moder Anna Sofia Ersdotter några år förut nedsatt en låda i jorden och derföre för omkring 3 år sedan företagit sig att gräfva i en potatisåker, påträffat locket af en låda, men att Anna Sofia märkt hans förehafvande, bedt honom låta bli och åter nedmyllat lådan; att han sedermera låtit blifva dervid, men för någon tid sedan hittat benen och hufvudskålsbitarne liggande i ett knyte i ladan; att han då omtalat detta först för ynglingen Gustaf Jansson på Axelby ägor, samt visat benen för den sistnämnda: hvarefter de blifvit inlagde såsom de förut legat. Och flickan Augusta berättade: att då hon den dag barnet föddes, på morgonen inkommit i stugan, hon hört barnet, som legat på en bänk, skrika och sett modren Anna Sofia Ersdotter vrida omkring halsen på barnet, medan Catharina Jonsdotter stått bredvid och som hon tyckte hållit i benen. Augusta hade då börjat gråta och bedt dem skona barnets lif; men Anna Sofia Er dotter hade ej låtit beveka sig utan svarat att hon hade nog många ändå. Barnet hade sedan lagts i en låda och nedmyllats i jorden. Augusta hade ej vågat omtala detta förr än då hon, som pu vistas hos sin fader Carl Nilsson i Kampetorp, för en tid sedan fått höra att benen funnits. Med de andra båda ha ännu ej hållits förhör.