Dagens Nyheter – 12 juni 1866, sida 2

höriga möblet till större eller mindre del icke funnos i makarnes bo vid Thomassons död; och derest hon icke gick eden, eller uteblef, skulle hon anses hafva eden brustit. Mot detta utslag besvärade sig enkan Th. i Hofrätten, men fullföljde det oaktadt icke någon talan derstädes. utan målet anmäldes ånyo hos Rådhusrätten af Lamm till slutbehandling. Målet blef då utsatt till den 31 sistlidne maj, då Th. skulle komma tillstädes. Båda parterna uteblefvo denna dag, och rådhusrätten, i stället för att afgöra målet, afkunnade då det beslut, att målet ytterligare uppsköts till torsdagen den 7 dennes, då enkan Th. skulle komma tillstädes, och, om hon kunde, gå den henne förelagda eden. Detta rättens sista beslut, blef ju således laga kraft vunnet denna dag (den 7) kl. 12 på dagen, enär missnöje deremot icke anmäldes. Målet påropades denna sistnämnda dag kl. 1, då parterna voro närvarande, hr Lamm genom ombud, kanslisten P. Lagerman, och svaranden personligen biträdd i rättegången af förre löjtnanten O. Creutz. Det den 12 sistlidne april gifna utslag upplästes, hvarefter enkan Th, tillfrågades om hon med godt samvete kunde gå den henne således förelagda eden. Härtill förklarade hon sig villig, dock med den ändring att, så vidt hon kände eller hade vetskap om, fanns i makarnes bo vid omnämnda dödstillfälle icke förrberörde konkursmassa tillhöriga möbler, ty, förklarade hon, Thomasson har aldrig omtalat något sådant för mig. Rådhusrätten syntes nu villig att låta Th. gå den erbjudna eden, men innan dess begärde hr Lagerman ordet. Ordföranden: (barskt) Hvad vill hr Lagerman för något? Lagerman: Jo, tillåt mig anföra, att då enkan Th. den 12 sistl. april blifvit ålagd att den 3 maj gå henne föreskrifne ed, hvilket utslag, och, då vadetalan icke blifvit hos Hofrätten fullföljd, vunnit laga kraft, men enkan Th. icke iakttagit inställelse å edgångsdagen den 3 berörde maj och tillkännagifvit sig, med öfvergifvande af vadet, vilja gå eden, så måste hon, oaktadt Rådhusrätten genom ett ytterligare utslag den 31 maj, hvilket äfven vunnit laga kraft, förklarat det enkan Th. egde att den 7 dennes aflägga eden, ändock anses hafva åt eden brustit, ty Rådhusrättens först gifna, laga kraftvunna utslag måste väl framför det andra gälla till ovilkorlig efteriättelse. För öfrigt, då enkan Th. nu vill ändra ett laga kraftvunnet edsformulär med orden: Så vidt henne vore bekant., kan Rådhusrätten icke anses berättigad att ändra eller upphäfva sitt förut gifna och laga kraftvunna edsformulär. Och om enkan Th. vill under sya vilkor gå eden, anser jag henne äfven i den delen hafva brustit åt eden, och följaktligen bestrider jag det hon måtte tillåtas att gå nu erbjudna ed. Dessutom skall edsformuläret ändras vå sätt Th. begärt, anhåller jag om ny vadeeller besvärstid, ty det kan ju hända att min hufvudman ej vill ingå på denna ändring. Härefter begärde svarandens rättegångsbiträde ordet och förklarade att som enkan Th. vädjat mot edgångsutslaget den 12 a;ril och således icke kunde få gå eden förrän fatalietidens utgång, hvilket inträffade de. 12 maj, enkan Th. så mycket mindre kunde anses hafva! brustit åt eden, som Rådhusrätten sedermera genom laga kraftvunnet beslut förklarat att hon denna dag, den 7 dennes, egde eden aflägga, och derföre förpligtat henne att tillstädeskomma. I öfrigt då hvarje edsformulär är vilkorligt i civila edgångsutslag, och enkan Th. endast ändrat en högst vigtig punkt deruti, ty huru kunde hon, som icke blef gitt med Thomasson förrän 1865, veta om han haft denna sak fördold för henne, yrkade löjtnant Creutz att enkan Th. måtte få AMlägga eden. Dessa såväl kärosom svaromål följdes af åhörarne med spänd uppmärksamhet. Efter nära tre qvarts ti öfverläggning, afkunnade Rådhusrätten de : att som enkan Th. icke fullföljt sin vadetal ot Rådhusrättens den 12 sistlidne april gifna uttag, hvilket således vunnit laga kraft, och hon icke, då hon ämnade öfvergifva vadet, å rättegångsdagen den 3 maj tillstädeskommit för att eden aflägga, förklarade Rådhusrätten det enkan Th. hade åt eden brustit; och derföre ej kunde få gå den henne förelagda eden, utan skulle Rådhusråtten en annan dag meddela dom i målet. Rådhusrätten har således den 7 dennes upphäft det, den 31 sistl. maj gifna och laga kraft unna beslutet. Prejudikatsfrågorna blifva: 1:0. Då part vädjar mot ett edgångsutslag och målet å edgångsdagen i följd deraf Dblifver beronde på anmälan, samt vadet icke fnllföljes, eger indock svaranden på ny anmälan gå värjemålsed, ller icke? 2:0. ger ådhusrätten upphäfva sitt get beslut, då Rådhusrätten på en sådan anmäan ånyo företager målet, och för det motparten cke tillstädeskommer förklarar det svaranden eger n annan dag gå eden? och 3:o eger Rådhusräten, då part sådant begär, ändra i någon del itt eget gifna edsformulär? Glasmästaren W.: A. Calloander dömdes i sår af Rådhusrättens tredje afdelning att, för det jan den 28 sistl. februari uppfört sig oskickligt i oliskammaren, hållas till 3 månaders fängelse, amt att böta 375 rdr för det att han under påående rättegång missfirmat sin vederpart inför ätta. Poliskonstapel Holmqvist som af Calloanler blifvit biten i ett finger har ej kunnat föreringa full bevisning, hvarföre Calloander i den lelen af målet blef frikänd.