Dagens Nyheter – 12 juni 1866, sida 2

nom hvilka medel Rolf lyckades åstadkomma den effektfulla scen vi nyss beskrifvit. I en fönsterfördjupning bakom en af dessa tjocka gardiner, som förut äro omtalade, stod Jakob gömd. Han hade en I kta inrättad ungefär såsom en laterna magica och försedd med en reflektör. Denna blindlykta (så torde den lämpligast benämnas) kunde kasta alla sina strålar på en enda punkt, som derigenom blef starkt belyst, under det att de omgifvande föremålen voro insvepta i mörker. Jakob hade i början låtit ljuset falla på drottningens af Saba bild, hvarigenom denna helt och hållet ådrog sig hertigens uppmärksamhet. Ett pukslag och en rörelse med reflektören hade åstadkommit ett fullkomligt mörker. Jobanna hade då, klädd i drottningens af Saba österländska kostym, ställt sig på estraden framför tapisseriet. Sedan hade Jakob, genom att långsamt nedfälla reflektören, låtit ljuset efterhand utströmma; strålarne hade då icke fallit på tapisseriet utan på Johanna, hvarigenom det var omöjligt att på en gång se de båda drottningarna at Saba. Hvad musiken vidkommer, är den ännu lättare att förklara. Bakom: tapisseriet var, såsom vi redan nämnt, en dörr. Denna ledde till ett innanför Nattens salong beläget rum. Rolf hade i förtroende meddelat en af sina vänner hvad han hade för afsigt att utföra; denne befann sig i det bredvidliggande rummet med ett instrument, som nu för tiden är nästan okändt, men som förr 1 verlden kallades kärleksgiga. Allteftersom omständigheterna fordrade, nalkades han eller atffägsnade sig från Nattens salong, derunder framlockande svaga och melankoliska toner ur instrumentet.