Dagens Nyheter – 24 maj 1866, sida 1

Johanna tog hela sitt mod till sig. — Hör mig, min vän, sade hon, och va icke ond på mig... Svartsjukan bar beröfvat mig förståndet... Jag visste icke hvad jag gjorde... — Nå men så säg mig då, hvarifrån du kommer! utropade Rolf för tredje gången. — Jag kommer från detta fruntimmer, som . mumlade Johanna. — Hvilket fruntimmer? frågade herr Tremblaye ifrigt. i — Antonia Verdi... — Antonia Verdi! upprepade chevaliern häpen. Du har således sett Antonia Verdi? — Ja. — Du har talat vid henne — Nej. — Förklara dig, Johanna, i himlens namn, förklara dig. Den unga qvinnan sökte reda sina minnen och berättade derpå för Rolf hvad som tilldragit sig, sedan det ögonblick hon flytt hemifrån. När hon talade om att hennes försök att slippa in hos Antonia misslyckats blef chevaliern något lugnad. Men hans panna betäcktes åter af moln, då han förnam den fara Johanna lupit, att bli enleverad. Då den unga qvinnan berättade om den hemlighetsfulle person, som i nödens stund tagit hennes försvar, afbröt Rolf henne: — Hvilken var då denne man? frågade han. Och hvart tog han vägen? — Det vet jag inte, ty jag svimmade just då den duell började, till hvilken jag gifvit anledning. i — Hvem har fört dig hit?