Dagens Nyheter – 24 maj 1866, sida 1

TIKEN en regerings organ icke, utan att förlora sin värdighet och helt och hållet neddragas ifrån sin hestämmelse att stå öfver partierna, kan inlåra sig i en fortsatt polemik med möjligen illasiunade skriftställare genom att försöka vederlägga de ystringar emot densamma, som än på ett, än på ett annat srälle i riket kunna förekomma, eller sysselsätta sig med gendrifvande af den så kallade skandalpressen, om cn sådan förefinnes. Emot sådana yttranden finner med högst få undantag klokbeten inte annat val äv emellan föraktets tystnad elle anlitande af åtal inför domstol, om anfallen eller misstydningarne äro af den svåra art att de nödvändigt böra bestraffas. Emot origtiga uppfattningar ella insinuationer i öfrigt är en särskild organ, utöfver den som redan är att tillgå i den nuvarande Posttidningen, obehöflig, så länge det icke visat sig, att de tidningsredaktioner, som vilja åtnjuta aktuing och Fförtroende hos den bildade allmänheten, vägra alt iuföra sådana genwmälen till försvar, som regeringen kan önska att få offentliggjorda, och hvilka måste hafva sin rätta och naturliga plats i samma blad, i hvilka anmärkningarne varit synliga, för att komma till samma låsares kännedom. För det tredje lärer äfven med föranstaltande af en sådan regeringsorgan, som den kungl. propositionen afser, hvarken regeringen kollektift eller, med få undantag, dess ledamöter hvar för sig kunna i eget namn uppträda såsom medarbetare i en tidning rörande frågor för dagen, som inom pressen afbandlas. Regeringens talan måste då föras af en eller flere dertill särskilt utsedde och aflönade personer; men det skall ovilkorligt inträffa, att hvad desse skrifva blir af den öfriga pressen och allmänbeten betraktadt såsom vore det af regeringen sjelf dikteradt. Hvarest skola väl dessa personer finnas med nog skicklighet och takt, att icke mången gång snarare skada den sak de skola försvara, kompromettera regeringen, såsom någongång förut händt i dylika fall, och draga det kortare strået, derigenom att de inlåtit sig i en strid, der motståndarne i följd af sin ställning kunna röra sig mera obehindradt. För det fjerde synes den ifrågasatta åtgärden obehöflig af det vigtiga skälet, att den nuvarande regeringen åtnjuter allmänhetens förtro ende och vida mer än sina föregångare uppbäres af flertalet bland pressens mest spridda organer, och någon anledning icke är att befara en förändring häri under den närmaste framtiden. Väl bar det blifvit sagt vid öfverläggningen inom utskottet, att detta är godt nor för ögonblicket, men att det ifrågavarande anslaget vore nödvändigt för den händelse, att regeringens åsigter framdeles skulle blifya mindre öfverensstämmande med det allmänna tänkesättet, och att derföre något medel bör finvas att återföra detta på den rätta vägen. Flere ulare inom utskottet hafva likväl, enligt min uppfattniag, visat, att under sådana -omstäx digheter, tillvaron af en polemiserande erkänd regeringsorgan skulle leda till ett motsatt resultat. Med det förestående, som blott innefattar en liten del af de invändningar, hvilka kunna framställas, är dock icke sagdt, att ju en förbävtring af det egentligen officiella trycket kan vara at behofvet påkallad. Denna skulle bestå i utgifvandet af en särskild samling af alla vigligare regeringsbeslut utöfver dem den egentliga författningssamlingen innehåller i lishet med hvad som publiceras i den fransyska Bulletin des lots eller den dänska Departementstidenden; men detta TY: mod 2 oo sv 2 20