Dagens Nyheter – 24 maj 1866, sida 1

geringen sjelf. — Regeringens medlemmar lära icke heller sjelfve hålla på det eller ens vara benägna för det. De ha låtit passera derföre att det är vanligt att när chefen för ett departement för sin del tillstyrker något förslag som hör till hans afdelning pläga hans kolleger ej sälta sig emot det, utan i fall det gäller någon stor principfråga; och hvad denne departement chef sjelt vidkommer, så lärer han hafva ansett sig bunden af något lösligt fäldt yttrande för längre tid sedan, under andra omständigheter. Seut en afton, då statsutskotiets ledamöter voro trötta och fem af dem hade gått sin väg, råkade förslaget likväl att blifva tillstyrkt af utskottet, men med blott en enda rösts pluralitet. Reservationer mot detta beslut äro anförda af frih. Klinekowström, öfverste Leijonanucker, hrr L. J. Hierta och OC. J. Bergman samt Per Nilsson i Espö. : Friherre Klinckowström och hr Hierta hafva utförligt anfört skälen för sitt afslag å propositionen. Vi meddela här nedan hr Hiertas sakrika reservation, så lydande: Emot det beslut, som utskottet med en rösts pluralitet fattat i denna fråga, och som efter all anlednivg hade utfailit för afslag å den kungl. propositionen, om icke fem ledamöter varit frånvaraude vid den sent på aftonen in: träffade omröstningen, får jag anmäla min reservation, emedan jag tror, att det begärda och nu tillstyrkta anslaget icke i något fall skulle leda till den dermed åsyftade nytta och i mer än ett hänseende motverka det sökta ändamålet, samt således vara utan gagn bortkastadt. Hvad de så kallade legala annonsernas vidsträcktare spridande beträffar, anser jag detsamma icke vinnas genom den föreslagna åtgärden, så att det i någon väsendtlig mån skulle emotsvara den dryga utgiften. Det vore endast detsamma som att lemna en tillökning af 45,000 rdr till den nuvarande Postoch Inrikes Tidningen. Under öfverläggningen i utskottet har en annan ledamot lagt i dagen, att om ett exemplar af denna tidning skulle fritt tillsändas ordföranden för livarje kommunalnämnd, så hade de öfriga medlemmarne af kommunen föga nytta deraf, emedan ordtoranden icke kuuvde förpligtas att hemma hos sig hålla ett läsekabinett med fritt tillträde för enhvar, och en allmän cirkulation af tiduingea ifrån hus till hus blefve overkställbart, emedan många tidningsnummer dervid skulle genom vårdslöshet bortkomma eller genom nötning förstöras. Hittills har också ingen ifrågasatt lämpligheten af ett stort statsanslag blott för detta ändamål. Det torde också icke vara detta syftemål, utan det derjemte angifua, att erhålla en politisk organ för regeringen inom pressen, som hufvudsakligen är afsedt. En sådan organ fiunes redan i den nuvarande Postoch Inrikes Tidnuingeti och kän, när så befinnes nödigt, begagnas till afgitvande af upplysningar. — Att utsträcka detta till ett allmänt och dagligt del tagande å regeringens vägnar i den offentliga diskussionen öfver politiska och administrativa frågor, mötes deremot enligt min tanke af allvarsamma betänkligheter: För det första synes det strida emot ett framåtskridande konstitutionelt samhällsskick, att regeringen skall erhålla anslag för sina åsigters meddelande i annan form äv den af regsringsbeslut och kungliga propositioner med dervid fozade motiver. För det andra, under medgifvande, att tryckfrihet icke kan finnas:utan attstuudom åtföljus al missbruk, ligger det klart för eftertanken, att EN SSARNEREE SSE OA DARE SSI RE STONE TERS SUSE KG