Dagens Nyheter – 23 maj 1866, sida 2

ser man BSteckhbolms finaste kavaljerer, med åran i handen och fisknoten i båten (någon gång med glacehandskar) styra kosan utåt fjärdarna, ofta flera mil bortom Waxholm, för att fånga fisk. Stockholmsboarne trifvas väl i Waxholm, flera, omkricg 30, hafva köpt egna hus derstädes. Hyrorna äro i allmänhet billiga; ett rum med möbler kostar omkring 50 rdr rmt för hela. sommaren, och då härtill lägges, att kommunikationen med hufvudstaden ombesörjes af 3:ne ångfartyg, hvilka dagligen göra fyra resor fram och äter, så kan man knappast önska sig ett mera passande sommarnöje än Waxholm. BRagens Nyheters följetong. I morgon börja vi att i följetongs-afdeluingen meddela fortsättningen och slutet af romanen Äfventyrarenn, Smånyheter. Clyotshändelser. Vid vaktparaden i går hände återigen, i följd af oskicket att gå med musik omkring gatorna, att en karl som red öfver Gustaf Adolfs torg, blef slagen af hästen och fick sådan skada att han måste i droska afföras från stället. — Ett par hästar skenade i går eftermiddag från Brunkebergs torg utför Stora Vattugatan. Kusken, som vid tillfället stod framför hästarne, blef öfverkörd och fick olyckligtvis ena lårbenet afbrutet. Återfånvget tjufgods, Bonden Jan Petter Jansson från Nybyn i Knuts socken, blef för någon tid sedan i ett bondqvarter vid stora Badstugatan å norr bestulen på 50 alnar lärft jemte flera linnesaker. Han misstänkte en dräng för stölden, men kunde då icke leda sin misstanke i bevis. Förleden pingstafton kom han åter in till staden och gick i något ärende in till en af traktens handlande, hvilken underrättade honom att samma dräng pantsatt lärftet hos honom för att om några tmmar återlösas; men att han sedan icke hörts utaf. Bonden fick sin vara åter och tjufven efterspanas. Handlanden hade redan förut anmält förhållandet om lånet till traktens ; olis. Grymt misstag. En fabrikör, boende vid stora jadstugatan å norr, anmälde pingstaftonen på morgonen att han samma morgon blifvit bestulen på ett silfverankargångsur, och att han för stölden misstänkte en qvinna som tillfälligtvis varit i hans hemvist. Qvinnan efterspanades, blef äfven träffad och förd till polisvaktkontoret, hvarest förhör hölls med henne. , Hon förnekade att hafva begått stölden och polismännen blefvo af samma tanke som hon och läte hennve gå till sitt hem. På aftonen samma dag då hr fabrikören lullat. eller rullat hem och skulle upptaga portnyckeln för att öppna porten så fann han uret liggande i samma ficka som portnyckeln, der han sannolikt af distraktion nedlagt det. Han måste naturligtvis underrätta polisen derom. Om den stackars qvinnan fick någon ersättning för den sorgliga pingstafton man beredt henne veta vi ej. Pingstoroligheter. Stenkolsbärarne Å. Johansson och Lars Gustaf Pettersson företogo sig det orådet att annandag pingst kl. 8 om aftonen på Österlånggatan öfverfalla och sparka små harn. Dåpoliskonstaplarne ankommo för att, på fleras uppmaning, taga reda på de förargelseväckande personerna, tog en broder till Johansson ett af de misshandlade barnen på ryggen och sprang sin väg med. Konstaplarne afförde Johansson och Pettersson till polisvaktkontoret. Under vägen ditförsökte, i Köpmanbrinken åtskilliga personer taga våldsverkarne från konstaplarne. En arbetare vid namn Hellberg visade sig i spetsen och fick, sedan handräckning ankommit, åtfölja de begge förenämnde till vaktkonteret. Dea genom Johanssons broder vid detta tillfälle undanskaffade gossen är anträffad. Ransakningen med de brottsliga lärer i dag förekomma inför polisdomstolen. — Samma dag, sednare på qvällen tilldrog sig att, då en af der å Vsterlånggatan patrulerande poliskonstaplarne föreställde artilleristen vid 1:a batteriet af Svea artilleri-reg. n:o 60 Frans Wilhelm Rundholm, obefogenheten att till på köpet i nyktert tillstånd, åstadkomma gräl och slagsmål med tlen massa. personer som då uppehö lo sig der, artilleristen tilldelade poliskonstapeln fera slag, så; att denne slutligen omkullföll på gatan. Artilleristen uppförde sig i öfr gt så vildsint att han måste afföras till högvakten vid slottet. i En krigares död... Nära kadettbaracken å Ladugårdsgärdet fann man i går morgon hängande i ett träd en karl, vid namn Norberg som i 13 år tjenat vid wendes artilleriregemente, fått alsked derifrån sedan han genom fall från en höskulle blifvit mindre tjenstbar, och nu var kommen till Stockholm för att söka pension eller arbete. Han hade ej lyckats erhålla någondera, och så gick han till döden på samma sätt som hundratals hans likar före honom gjort — och som hundratals andra skulle kommit att göra om ständerna antasit konungens förslag att bilda ett nytt slags värfvad trupp, som hade blifvit dagdrifvare och landsstrykare. Sjelfmord, Den 17 maj inrapporterade direktören å cellfängelset i Halmstad, att en ransakningstånge Holm från Göteborg samma dag, kl. mellan 1:och ) f. m., medelst strypning afhändt sig lifvet, der