Dagens Nyheter – 22 maj 1866, sida 3

Judiska börsfurstar, (Slut fr. föreg. n:r.) Från denna tid kom en direkt förbindelse till stånd mellan Nathan Meyer och regeringen. Den fann honom serdeles brukbar i anseende till bans relationer på fastlandet och begagnade honom många gånger såsom sin agent. Genom hans händer gingo penningarne till armeen och subsidierna till de allierade makterna. Betjenad af sina bröder på kontinenten med de bästa underrättelser som stodo att få, erfor han samtidigt genom sin förbindelse med engelska ministeren mera af dess inre och yttre politik än någon annan person i Eugland. Han förstod också att begagna sig deraf till sin fördel. En vacker dag elog han sig på att tämja dufvor. Hans bekanta, som dittills aldrig funpit spår till så romaneska böjelser hos den strälve penuingemannen, blefvo högst förvånade. Men saken var, att Nathan Meyer skaffade sig kurirdufvor. Och snart flögo hans dufvor åt söder och öster, medan snabbseglande fartyg förde hans sändebud och penningpåsar fram och åter mellan Tysklands, Englands och Frankrikes kuster på de ginaste möjliga vägar, som han sjelf med sjökorten framför sig utstakat. Det gör den märkvärdige mannens skarpsinnighet stor heder, att de kurirångbåtar, som nu gå mellan Folkestone och Boulogne, valt alldeles samma väg för den kortaste färd, som Nathan Meyer fordom utstakade för sina segelfartyg. Under det Nathan Meyer sålunda beredde sig till striden, voro de stora armerna å sin sida icke heller overksamma; glädjeeldarne i Leipzig, de allierades intåg i Paris, Elba, de hundrade dagarne — allt detta nödgade Wellington och Blächer till afgörande steg — och Nathan Meyer likaså: till bataljen vid Waterloo, hvilken Nathan Meyer i egen person bevistade. Från ett gömställe i grannskapet af slottet Hougemont följde han krigslyckans skiftningar den 18 juni med lika spänd uppmärksamhet som trots Wellington och Napoleon. Men då han fram emot aftonen erfor att preussarne hunnit fram och såg huru Blächer och Wellington vid solnedgången helsade hvarandra på höjderna vid Belle Alliance, sade han: buset Rothschild har vunnit bataljen! och kastade sig upp på en häst, som hela dagen stått sadlad för hans räkning. Han red hela natten och framkom tidigt på morgonen till Ostende. Hafvet var så stormigt att ingen ångbåt vågade sig ut. Men slutligen lyckades han förmå en fiskare att för 80 p. st. (1,400 rdr) försöka vågstycket. Om aftonen var han i Dover, tidigt den 20 juni i London och på börsen. Under tiden hade sorgliga rykten spridt sig och Nathan Meyer aktade sig väl att vederlägga dem. Ensam i besittning at hemligheten var ban jemte sina agenter lika ifrig att köpa, som alla andra att sälja. Vid börstimmans slut den 21 juni voro Nathan Meyers kassakistor i St. Smithinns Lane fyllda med statspapper; och en timma sednare anlände regeringens kurir med depescher från slagfältet. Hela London jublade och nästa morgon öppnades börsen med fabelaktiga priser. — På ett engelskt krigsskepp for den fångne kejsaren, denne revolutionens gigantiske son, till sitt klippfängelse på S:t Helena. Ludvig den adertonde besteg ännu en gäng bourbonernas tron, och Nathan Meyer stod vid sin pelare i södra hörnet af Londons börs, en million pund sterling (omkr. 18 mill. rdr) rikare än förut. Från denna dag daterar sig huset KRothschilds egentliga glansperiod. Mindre vinstgifvande eller stundom till och med dåliga spekulationer (såsom det engelska lånet af 1819 eller det franska 1822) uppvägdes rikligen af andra företag, hvilka, såsom förvärfvandet af grufvorna