Dagens Nyheter – 22 maj 1866, sida 3

vid Almaden i Spanien och Idrja i Dlyrien, gjorde Hela den ap avickslivedlia Ag till ett monopol för huset Rothschild. Småningom blef firman agent för nästan alla regeringar, och de stora statslånen afslutades till störeta delen genom dess bemedling. Dervid höllo bröderna, ihågkommande den ed de svurit sir döende fader, troget tillsammans, och derigenom att alla äktenskap nästan utan undantag ingingos inom slägten, sammanhölls den kolossala förmögenheten äfven under den andra genera tionen, och förökades dertill oupphörligt. Huru mycket Nathan Meyer sjelf egt, vet ingen. Några uppskatta hans förmögenhet till tre, andra till tio millioner pund sterling. Men båda uppgifterna äro sannolikt långt under verkligheteu. Åt sin enka lemnade han 360,000 rdr i årlig ränta utom eww residens i London och en landtegendom utanför staden. Hvar och en af hans fyra söner erhöll, då han blef myndig, 450,000 rdr och skulle dessutom vid sitt giftermål få 1,350,000 rdr. Åt sina tre döttrar gaf han, — utom de 450,000 rdr de erhöllo hvardera vid myndig ålder — yiterligare 1,800,000 rdr, hälften såsom bröllopsgåfva, hälften att qvarblifva i rörelsen och förräntas med fyra procent. På sjelfva bröllopsdagen, då hans äldste Ben Lionel år 1836 i Frankfurt gifte sig med en af sina neapolitanska kusiner, blef Nathan Meyer plötsligt sjuk. Nögra dagar derefter, den 28 juli, dog han icke fullt 60 år gammal, och följande morgon blef händelsevis en af hans egna brefdufvor skjuten vid Brighton. Hon skulle föra underrättelsen om hans död till London, och om hemnes hals fann man fästadt ett papper med de tre orden: nIl est mort (Han är död.) Nathan Meyers son Lionel, husets nuvarande chef och Citys representant i parlamentet, är som bekant den förste jude som 1858, sedan edsformuläret för icke kristne efter ihärdig agitation blifvit ändradt, intog sin plats bland Englands underhusledamöter. Hans rang uti Londons societetslif är lika obestridd, som hans pelare på börsen. Baronessan Rothschild, hans gemål — Disraelis väninna och lady Palmerstons tappra motstånderska — otaliga fattigas välgörarinna, moder till älskvärda döttrar och väl uppfostrade söner, är en lika snillrik som behagfull värdinna. I hennes ståtliga residens i Piccadilly, gränsande till Wellingtons palats, midt emot Buckingham-palatset, tränges under säsongen gräddan af Londons och ntlandete parlamentariska, litterära och financiella verld. Om hösten och vintern beger sig familjen till Gunnersbury vid Acton, ett slott två å tre mil utom staden, hvilket Nathan Meyer fordom med vinsten af en lyckad statslåneaffär köpte för omkr. 1 million rdr. Man finner ingenting skör nare än denna tysta, till drömmar inbjudande park med sina gröna gräsmattor, sin lugna sjö, sina väldiga cedrar! Från salongens djupa fönster har man en utsigt öfver naturens skönhet; Väggarne äro betäckta af dyrbara tafior, och bland massan af konstsaker finnes äfven ex modell af Jerusalem. Ett uteökt bibliotek fulländar lyxen på Gunnersbury Hall; tjocka mattor betäcka golfven; grönklädde skrifoch läsbord, beqväma stolar och rundtomkring i skulpterade ekskåp en rikedom af böcker i praktfulla band, utgöra måhända största loekelsen för vänner af eftertanke och hvila. Utifrån kasta de höga, mörka trädkronorna sina skuggor inåt rummen, och mellan de smärta stammarne framskimrar den äkta engelska gräsmattans grönska, der man för några år tillbaka vid middagstiden såg Gunnersburys herrskarinna, då i fulla blomman af sin sydländska skönhet, under det att hennes båda döttrar muntert tumlade om på sina ponnys. Döttrarne, då unga fiekor, äro nu fullvuxna, gifta och i egna hem lika sköna qvinnor och älskvärda värdinnor som deras moder varit och ännu är. Julius RBRodenberg.