Dagens Nyheter – 12 maj 1866, sida 2

skulle ha bestått profvet bättre än Durand. Också anse vi icke den värde sidenvaruhandlanden vara mera inskränkt till förståndet än andra vanliga menniskor, derföre awt han denna gång lät narra sig, Oaktadt den föregifna enkegrefvinnan afrådt sin hyresvärd från alla försök att återfinna henne, vände sig dock denne till polisen, och under en längre tid bedrefvos spaninvgarne med stor ifver. Men fastän polisens bästa spårhundar sattes i rörelse, lyckades man aldrig mera få se en skymt hvarken af de grefliga damerna eller Agamemnon Rivat. Den enda följden af dessa i öfrigt fruktlösa bemödanden, var att hr Durand fick utbetala öfver sextusen francs, åt de polistjenstemän, som för hans skull gjort sig omak och besvär. Durand skämdes och Svor, fastän sent, att han visst icke mer skulle fångas i snaran Kusken, som körde den vagn, bvari poliskommissarien Lehoux och hans fångar skulle åka till slottet Hyeres, fick befallving att ändra kosa, så snart man kommit ett stycke från Bourdonnais-gatan. Sedan de resande hunnit några mil utom Paris, stannade åkdonet utanför ett litet hus, som låg invid landsvägen. Alla de, som sutto inuti vagnen, stego ur och begåfvo sig in i huset. I en påse al skinn, som Rivat medfört, voro omkring etthundrafyrtitusen francs förvarade. De af Durand lemnade varorna hade blifvit sålda för åttiotusen francs och, såsom läsaren minnes, hade Rivat lånat sextiotusen kontant af den hjelpsamme husegaren. Pengarne lades fram på bordet.