Dagens Nyheter – 3 maj 1866, sida 2

XXV. Kardinalens hemlighet. Följande dagen infann sig Agamemnon Rivat åter hos Durand. Denna gång bad han att få en uppgift på kirurgie-doktorns ålder och meriter. — Ah! sade han, sedan Durand slutat att skrifva, om jag vågade förlita mig på er tystlåtenhet, min gode vän... — Hvad menar ni? frågade sidenvaruhandlanden ifrigt. — Jag skulle kunna... — Ni skulle kunna?... — Visa er.., — Hvad då? — Men nej. Det är bättre att jag tiger Jag har redan sagt blott allt för mycket... — Min vän... min dyre förträfflige vän! utropade Durand, hvars nyfikenhet blifvit öfvermåttan retad, jag är säker på att det är någon god nyhet, ni häller hemlig. :— På min ära, Durand, ni gissar rätt ::— OO, säg! hvad är det? — Ni får icke veta det i dag. — Jag ber er, lemna mig icke i denna qvalfulla ovisshet! — Det är nödvändigt. — Jag besvär er... — Nej, har jag sagt! — Jag bönfaller . .. — Det är inte värdt att ni är enträgen. -.— Men hvarföre? Säg åtminstone, hvarföre! — Emedan jag är en pratmakare... emedan ni troligen icke heller kan hålla munnen