Dagens Nyheter – 27 april 1866, sida 1

Med ett ord en så högförnäm dam som enkegrefvinnan af Sainte-Anille kunde nedlåta sig ast bo i denna våving och trifvas der, om icke utomordentligt väl, åtminstone någorlunda. XIX. Herr Durand hyr ut sina rum. När hofmästaren sett på allt, omständligt undersökt allt, var han nog hygglig att uttrycka ett slags belåtenhet. Duraud tog då mod till sig och frågade: — Nåväl, min herre. ..törs jag tro...hoppas... smickra mig?:.. Ni förstår väl hvad jag menar? — Ni vill veta, herr Durand, huruvida ni kan hoppas att jag skall hyra denna våning för min matmoders räkning? — Ja, just det. — Det kan ni tryggt göra. — Alltså får jag den äran? :.. — Att i ert hus mottaga enkegrefvinnan af Sainte-Anille, lita på det. — Och detta ädla och ansedda fruntimmer kommer att trifvas här, tror ni? — Icke fullt så väl som i sina egna våninrgar, men .:. — Ni uppfyller mig med glädje. :: — Nå, så var glad då, herr Durand, jag ser intet som hindrar. : — Den lycka som träffat mig kommer att uppväcka mycken afund hos mina grannar!.:. — Det kan ni allt ta för gifvet: — Man skall säga att jag endast genom intriger vunnit denna lysande framgång.