Dagens Nyheter – 23 april 1866, sida 1

— Och hvem skall hindra oss från utt taga hvarandra till äkta? — Jag. — Du? — Ja, just jag. — Och hvarföre? ... Af hvilket skäl? — llelt enkelt derföre att jag icke vill att detta giftermål skall blifva utaf. — Du vill icke, säger du! utropade Alberio. —Ja, jag vill icke, upprepade Philip. — Är du från dina sinnen olycklige, eftersom du djerfves föra ett sådant språk? — Jag älskar min kusin. Alberie kunde icke återhålla en åtbörd af häpnad. — An jag då, svarade han, tror du inte jag älskar heuue.,. och sedan längre tid tillbaka än du? — Pet är möjligt, men hon älskar icke dig... — Hvad vågar du säga? — Sanningen. Blauche älskar dig icke, hon har fäst sig vid en annan... -Lögn! — Hon är kär i en annan, fortfor Philip, och denne andre, det är jag... — Alberie blef likblek i ansigtet, — Har hon sagt dig det? frågade han med darrande röst. — Hon har gjort hvad mera är. — Huru? — lIHon har med handling visat att... Alberic rusade på sin broder, fattade honom i armen och skakade denna hårdt och ropade: — Således påstår du...