Dagens Nyheter – 20 april 1866, sida 1

RN RRKRRRRRKKRRKKRXKKXKXERKRTRRORKKXKRK KX TROR KK RKO REK RKR—XKXRIETEX TK OKERRRRERROREERRRRRRRRRRÅ Men ni vet icke sjelf hvilket anbud ni förkastar; ert sinne är upprördt, och ni har svarat utan någon föregående öfverlägguing ... Det är lyckan jag bjuder er, och min tillgifvenhet för er är så stor att jag vill tvinga er att antaga mitt anbud, om ni sjelf, hvilket vore mycket ledsamt, skulle envist vidhålla den något enfaldiga åsigt, som ni för ögonblicket tyckes hylla. Medan Philip talade sålunda slingrade han sina armar om Blanches lif. — Hjelp! hjelp! ropade den unga flickan så hårdt hon förmådde, — Min kusin, det är ej värdt att ni ropar; ingen kommer ändå... Min far och bror äro borta, och jag har vidtagit mina mått och steg för alla händelser, således äfven for den osannolikhet som nu iuträffat, att ni skulle söka ställa till något skandalöst uppträde... Det är I således klokast att ni icke längre gör motstånd, då det i alla fall tjenar till ingenting, och att ni upphör med dessa rop, som endast ljuda illa i mina och era egna öron utan att träffa någon annan menniskas... Seså, min förtjusaude kusin, ge mig nu en kyss och låt denna ögonblickliga osämja vara glömd. Hvad är en kyss, när ingen ser den, era sköna läppar skola deraf icke förlora sin rosenfärg ... Ni vet, att jag älskar er, jag behöfver ej säga er det ännu en gång... Eller kanske ni vill att jag skall falla på knä och i denna ställning fråmstamma min blyga bekännelse? Och Philip tryckte den stackars flickan hårdare till sitt bröst och sökte närma sivt ansigte intill hennes, :