Dagens Nyheter – 20 april 1866, sida 1

mäktig och sann grundsats varit den verkande kraften, den ledande tanken, som ordnat det hela?! Och denna stora grundsats, denna fruktbärande tanke, som allena förmått frambringa allt detta, den heter: frihet — frihet i aftal — frihet i handling. Det har funnits en tid, då man sökt ersätta denna organisation, hvars storhet och vigt aldrig nog kan uppskattas, genom förmynderskap och tvång. Detta utgjorde forntidens statsvishet, och såsom ett exempel derpå må nämnas att, enligt hvad man finner uppgifvet, under det Babyloniska väldet, vissa provinser lära varit indelta för act förse hufvudstaden med dess förnödenuheter, hvar och en af sitt särskilda slag. Så skulle t. ex. en provins anskaffa det behöfliga smöret, en annan vinet, en tredje slagtboskapen, 0. 8 v. Men hvar och en fattar lätt, hvarthän en sådan anordning — hvilken dessutom förutsätter det yttersta förtryck — nödvändigt måste leda; och då hela denna lära om förmynderskapets nytta och behöflighet, äfven i de modifierade former, hvarunder den ännu uppeubarar sig, börjar känna sig alltmera tryckt, såväl af det ansvar den sjelf påtager sig, som af omöjligheten att kunna ens med någorlunda rättvisa göras tillämplig, så har den också alltmera måst gifva vika för frihetens begrepp. Hos 0s3 har också redan näringsfriheten, efter långa och bittra strider, slutligen blifvit befästad. Endast handelstvånget söker man ännu med ifver upprätthålla. Men hvarföre? Ar handeln väl något annat än en länk af arbetet? En utväg att göra detta fruktbringaude? Fordom hade handelstvånget andra former än de nu vanliga. Dels beredde man sig privilegierade marknader genom ett förtryckande kolo uialsystem; dels mouopoliserades haudeln åt vissa privilegierade personer eller samfund, som under namn af kompanier länge spelat eu vigtig roll i handelus historia; och dels har man, såsom det ännu allmänt brukas, mer eller miudre frikostigt privilegierat åtskilliga yrken och näringar geuom importförbud och importtullar. Allt detta, som emeliertid blott utgör olika sidor af samma sak, eller olika slags baud på handelns frihet, har till stor del haft sin grund i det så kallade merkantil-systemet, hvilket hvitade på den falska föreställningen, att ett lands välstånd och rikedom borde mätas efter dess tillgång på guld och silfver, och att således samlandet af dessa ädla metaller utgjorde haudelspolitikens högsta uppgift. Sundare åsigter hafva likväl i dessa afseenden åtminstone börjat göra sig gällande. Man har begynt mera allmänt inse, att icke exporten och importen allena, utan produktionen och konswmtionen utgöra de verkliga exponenterna af ett helt lands, såväl som hvarje enskilds, ekonomiska frameller tillbakagående; hvilket ofta kan ske alldeles oberoende af kassans ställning för dägen; med ett ord atv detär kapitalkontot icke kassa-kontot, som upplyser ställningen, och att denna kan vara mycket god, äfven om kassan för ögonblicket är riuga och om några skuldposter möjligen förekomma i räkningen. Eller tror man kauske, att ens Rothschild är utan skulder? Hvar och en vet för öfrigt, att den rätta vägen till minskning i onödig konsumtion — hvilken sannerligen ioke, enligt hvad alla tiders erfarenhet utvisar, vinnes genom öfverflödsförfattningar och tvångslagar — består i ordning och sparsamhet, äfvensom att till ökning af produktionen fordras i främsta rummet skicklighet och arbete; men härtill fordras derjemte MOE RT EEE ER NET