Dagens Nyheter – 20 april 1866, sida 1

— Och ni vågar icke desto mindre inför mig föra ett sådant språk, som uni hittills gjort? — Ert förhållande till min bror har ännu mer styrkt mig i min föresats. — Är detta en ny förolämpning? — Man förolämpar icke, min kusin, då man talar sanning. Alberic är på låogt när icke värdig att få er till maka; han eger byarken ett intagande väsende, ett lifligt sinne eller ett godt hufvud .... Han kan icke lära er hvad kärlek är, under det att jag är mästare i den ljufva konsten att älska... Hvad har Alberie att erbjuda er mera än jag?... En titel och en förmögenhet, som jag saknar, det är saunt.,. Nåväl, om ni eftersträfvar denna titel och denna rikedom, var så god och tag dem då, jag har alls ingenting deremot... Alberic må gerna blifva er man, blott jag får vara er älskare... Nåå, vackra kusin, går ni in på mitt förslag? ... Blanche!s harm oph förskräckelse låter icke beskrifva sig. Hon uppgaf ett anskri och störtade mot dörren. Philip fattade hennes arm och höll henne qvar utan synnerlig ansträngning, — Hvart tänker ni ta vägen, kära Blanche? frågade han henne, — Ni ser väl att jag skyndar härifrån, för att slippa bli skymfad längre. — Skymfad, säger ni!... O! min kusin, det uttrycket var särdeles illa valdt... Då en person erbjuder er det bästa han eger, sitt hjerta, och lofvar att egna er en lika ren och varm som beständig kärlek, då stöter ni honom från er med afsky och påstår att han skymfar er! ,..