Dagens Nyheter – 19 april 1866, sida 1

försvar till siffran otillräcklig förstärkning, utan synnerligt moraliskt värde. En tillräcklig förstärkning erhålles endast derigenom, att hvarje vapenför svensk kan, då så fordras, fatta vapen till landets försvar. Den allmänna exercisfärdigheten vinnes derigenom att skolynglingen, så väl i stad som på landet, flitigt öfvas i gymnastik och uti den för de olika åldrarne lämpliga exercis; att denna ungdom, kommen til bevärings-åldern, inmönstras som beväring och undergår 20 å 24 dagars bevärlngs-exercis, helst uppå ett år — så vida beväringsynglingen ej visar sig tillhöra skarpskyttekorps, och blifvit såsom sådan i exercis och målskjutning approberad; att skarpskytte-korpserna tilldelas arfvoden åt skicklige instruktörer, ammunition till målskjutning samt premier för visad skicklighet deruti, mot det de underkasta sig årliga af konungen aubefallda mönstringar; att den, hvilken förrättar dessa mönstringar, berättigas, att antingen i följd utaf eget omdöme, eller på grund af skarpskyttebefälets anmälan, beordra till kommande årets beväringsmöte den skarpskytt uti beväringsåldern, som icke, såsom sig vederbör, deltagit uti korpsens öfningar. Antages och stadgas detta allt, kommer bevärings-exercisen att i det närmaste upphöra, men deremot skarpskytte-korpserna att bestå utaf all den landets ungdom, de bland sig vilja upptaga, och blir denna ungdom utan synnerlig kostnad för staten goda skyttar. Med den kännedom vi ega om svenska folklynnet samt om det, hvilket utaf soldaten fordras, så i fred som krig, våga vi bestämdt förklara: det många dagar ej erfordras för att af en skicklig svensk skarpskytt göra en god soldat, och att den bataljonschef är oduglig, hvilken ej kan införa och bibehålla disciplin och fasthet inom sin bataljon, äfven om densamma förstärkes med två tredjedelar skärpskyttär; Gammal Officer.