blott vara en lumpen och krämaraktig konflikt. Nej, frihandelns triumf skall blifva en triumf för fredliga principer mellan alla jordens folkslag! Den skall blifva ett slag, ett dödsslag för det gamla systemet af diplomatiska intriger mellan länderna och regeringarne. — — Måhända drömmer jag, men jag ser i fjerran en verldsrevolution framgå ur frihandelsprincipernas triumf. Det skall då oåterkalleligt vara förbi med de motiver, som hafva ledt regeringar och herrsklystna furstar till att utvidga sitt lands gränser och trakta efter herravälde öfver verlden; det skall vara förbi med detta, när vi hafva lärt menniskorna att de kunna hafva större fördel af andra nationers frihet och välfärd, än om de underkufvade dem och hölle dem under oket med vapenmakt. Måhända drömmer jag, men jag tycker mig se i fjerran att stora armåer och mäktiga flottor icke längre skola vara nödvändiga för regeringarne, när fribandelsprinciperne öfverallt blifvit genomförde. Om det, jag har sagt, är grundadt på förnuft, och ingen dröm, då är det en sak, som väl är en strid värd — en strid, för hvilken icke blott köpmannen och fabrikanten, utan äfven filantropen och den kristne bör intressera sig, liksom han kan vara stolt öfver att hafva lefvat på en tid, som låtit honom deltaga i en seger öfver sjelfkärlek och monopol.