Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 1

han till håret och satte åter på sig hatten. Då han nu såg sig i spegeln, tycktes han vara fullt belåten med sig sjelf. Han vände sig till Jakob, som icke utan förvåning betraktade honom, och sade: — Du skall ge mig nyckeln till lilla trädgårdsporten och se till att ingen af mina tjenare fiunas i trädgården då jag går. Jag vill inte möta någon af dem. — Går herr chevaliern ut? frågade Jakob. — Ja. — Utan att supera? — Jag äter ute. — Skall jag följa herr echevaliern? — Nej. — Om herr chevaliern täcktes tillåta mig..— Hvad? : — Jag ville endast säga.... att jag är rädd... — Är du rädd? — Ja, jag vet mer än väl att herr chevaliern förklädt sig endast för att gå ut på äfventyr . .. — Nå, om så skulle vara? — Paris är farligt nattetid... Hvem vet om inte hågon olycka kan hända herr chevaliern? — Var utan oro, min gosse. — Öron är starkare än min vilja ... . Jag är rädd och kan ej låta bli att vara det. — Och det är derföre du vills följa mig? — Ja, herr chevalier... I höudelse af någon olycka. Om ni blir öfverfallen eller råkar i tvist med någon, hade ni då åtminstone alltid mig vid er sida. — Det är omöjligt, mun stackas Jakub;