Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 1

mycket socker, som hvarje person i England, skulle denna enda artikel är 1864 hafva iubringat i tull omhbring 14 millioner rdr, eller 700,000 rdr mer än hvad total uppbörden för alla varor utgjorde samma är Häraf synes, huru elastisk denna skattetitel är, och att sveuska statsinkomsten icke på långt när hunnit till det belopp, dit den bör komma, sedan laudets näriugskällor blitvit bättre upparbetade och sedan tulltaxan blifvit inskränkt vill de få kolouialvaror, som gifva en ansenligare uppbörd. Befolkningens förmåga att kousumera dessa varor mäste då betydligen ökas, ej blott derig-nom, att en mängd audra nödväudighetsartiklar frikallas från tull utan förnämligast genom den besparing i utgifter för iuhemska tillverkningar, som blir en följd af skyddstullarues alskaffande. Ofvanstående jemnförelse och de reflexioner Posttidningen dertill fogat gifva anledning vill mänga betraktelser. t En af dem, som lärer för hvar och en i förta hand framställa sig, är det för national-ekonomerna väl kända, men för mången kanhända obekanta faktum, att värdet af hvad som från England årligen utföres är, enligt de officiella uppgifterna, vida mindre än värdet al hvad som dit införes, sedan man afräknat värdet af de. varor som blott gå igenom Euglaud till andra länder och således icke förbrukas af engelska folket. Detta alldeles obestridliga förhållande kullkastar alla de påståenden som de höga tullarnes egennyttiga försvarare alltjemt framkomma med, att det bevisar ett lands snara ruin, om uppgifterna angående dess införsel visa att denna är större än dess utförsel. Inga räsonnemanger hjelpa vär deras uppenbara oriktighet så tydligt ädagalägges af de obarmhertiga siffrorna. Det kan invändas att sjelfva de officiella uppgifterna måste hvila på en oriktig beräkna gsyrund; men om detta är förhållandet i England (liksom i Danmark och flera stater, der resultatet är precis enahauda), så torde det väl få antagas som säkert att vårt kommerskollegii uppgifter också äro otillförlitliga, så att det är ej värdt att äberopa dem till stöd för påståendet att vårt Inaud håller på utt gå under genom för stor import. Summan af alla slags varor som införas till Sverge uppgår j till mer än sjettedelen at allt som införes till Bugland; men när man ser särskilt på importen af kaffe, socker, te, tobak och vin (hvilka varor somliga vilja räkna utan ätskilnad till öfverflödsartiklar), så finner man att svenskarne förbruka en tredjedel så mycket af dessa varor, som engelsmännen förbruka. Förhållandet ställer sig ännu ofördelaktigare för Sverge derigenom att i den engelska konsumtionen ingår jemnförelsevis mycket mera socker, som är en billigare vara än kaffe. Och tillägges åtgången af spirituösd drycker, så kommer man till den slutsatsen att vi svenskar i medelval förtära af alla ofvannämnda varor två tredjedelar mycket som engelsmännen. Detta ser mycket betänkligt ut, men en jemnförelse mellan 1851 och 1864 är i hög grad egnad att trösta oss. Om vi antaga (med de författare, hvilka genomdretvo bränvinsreformen) att i Sverge år 1851 tillverkades 50 millioner så kannor bränvin, så besteg sig ätvången af socker, kalle, te, tobak, vin och spirituosa ofvannämnde år i Sverge till 107 skålp. på hvarje person mot 44212 skålp. på hvarje person i Storbritannien. Således förtärdes här då af nämnde varor 212 gånger så mycket som