Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 1

— Huru mycket bar du gifvit för de här besynnerliga plaggen? — Tre louisdorer för alltsammans. — Det uva fodret inberäknadt? — Ja, herr ehevalier. — Således fick du sju öfver. — Ilir äro de, sade Jakob 1 det han framtog ur sin ficka sju guldmynt och lade dem ifrån sig på bordet. — Hvad gör du för slag? — Jo, jag endast lemnar herr chevaliern de öfverblifna pengarne tillbaka. — Minus du inte att jag i morse tillit dig behalla hvad som möjligen icke skulle komma att åtgå till klädervas inköpande? — Jo, men berr chevaliern trodde utan allt tvifvel, att kostymen skulle kosta åtta eller nio louisdorer. — Nej, nu går din samvetegranubet allt för långt, min hederlige Jakob! utropade Rolf skrattande. Behåll du, min RO3se, behåll allt. Jakob häpnade öfver en så oerhörd frikostighet, och det var först efter ett ögonblicks tvekan han satte rig i besittning af vuldmynten. — Nu skall du kläda mig, sade herr Tremblaye. Jakob lydde under tystuad. När toaletten var gjord, satte Rolf den lilia hatten på hufvudet och drog ned den ända till örat på venstra sidan. Derefter ställde han sig framför spegeln. Han såg ut aut vara en afsigkommen herre, som söker hålla sig någorlunda uppe. Förmodligen var han icke nöjd med sitt utseeude; tv han tog en kork, brände den på ett ljus och tecknade med densamma en matt skuggniug uuder hvardera ögat. Sedau rufsade