SSA nr NN UA England. Deremot konsumerades här år 1864, säsom ofvan är sagdt, blott två tredjedelar af hvad som kommer på hvarje engelsman, öfver hufvud taget. Minskningen faller på bränvinet. Att konsumtionen af kaffe i stället något stigit bevisar att massan af folket tagit kaffet som surrogat för bränvinet, och häröfver bör man väl glädja sig, men icke klaga. Författaren i Posttidningen talar med tydlig fröjd om den utsigten att tullbeskattningen skall a mer och mer. Vi kunna icke dela denna fröjd, ty. tullbeskattningen är ytterst orättvis, och detta ju mera den lägges på de artiklar, hvilka allmännast konsumeras. Arbetaren, som hvarken erhållit arf eller nog upplysning för att kunna täfla med de från fädernehemmet Iyckligare lottade, behöfver nästan lika mycket kaffe, socker, salt, sill 0. s Vv. som den rike elier arbetsgifvaren; men det enda, hvari nutidens statsfinancierer vilja göra honom likställig med de bergade eller förmögne, är skyldigheten att betala lika skatt på nämnde och flera dylika varor. Härigenom uppstår det förhållandet att arbetarefamiljen, som förtjenar 500 rdr om året, får skatta lika mycket till staten som hb ons arbetsgifvare, hvilken årligen förtjenar 5.000 eller 50,000 rdr. Dessutom får arbetaren, då han förtär bränvin eller begagnar tobal: i någon form, betala en ytterligare, på den ena varau ännu tyngre skatt, som den rikare lättare kan undandraga sig derföre att han har råd att bestå sig andra njutningar. Hela den stora delen af folket, millionerna hafva således icke skäl att glädja sig åt tullbeskattningen; men onekligen är den ytterst beqväm för en finansminister och ytterst ungenäm för dem som ega den politiska makten att vilta skatterna från sig och på arbetaren.