Dagens Nyheter – 26 mars 1866, sida 3

m— —— — 20 —-.Å——f— — V ;s———— -——---.—-— ——A.— —Å XV — Ö-2!.—m———n———xsmssrsrsrszH-snNON—ÖÄ (mp nmr-TrUSA—— MMM — — —--? CQ soevvo——— -— O—JOJ—— —X—. sv..v. pe —— mn — ÄÅÄ--— 4 LRD?S—X MN oKIHENSSKOGO08COTOCTC -:t:: :,b6112TTTCTTöIOLHOOUOOVOAVOV LC HKS H oOrR mÄ-O.A SERA Ve. mpmpmmzåmfe. (HFOeUm el FU RS e— ? HH HK Pn vt LÄ OS NY nom Y vnMNM-hAeeM)M? -. —V— OVOV MO 0 Mestre Sa UIHdllanUuUGc (lvalal han tValn! kan se hvad tceaterdirektionen väntar på för att fortsätta förberedelserna till Afrikanskans gifvande) äfvensom derom att op. Hugenotterna icke blifvit undauskjuten för smärre operor utan med anledning af hr Arnoldsons heshet (se dagens affisch) skulle utan tvifvel den person, till hvilken det i D. N. åberopade brefvet från kapellmästaren Hainl är skrifvet, kunnat upplysa red. af D. N. om densamma velat. Vi hafva kännt oss uppmanade till detta ut talande icke för att freda baron v. Stedingk, som väl kan trygga sig till medvetandet att i ofvanberörda ämnen hafva gjort allt hvad han kunnat, utan derföre att dessa upprepade angrepp mot hans styrelse, om de också icke äro med afsigt gjorda för att förvilla allmänhetens omdöme och uudergräfva förtroendet till chefens redbara vilja, likväl kunna i längden leda till den följd att publiken fattar afvoghet mot en anstalt, der vi alla, från den högste till den ringaste, veta oss efter bästa förstånd uppbjuda de oss tillmätta krafter till konstens, smakens och — hvad som är detsamma — publikens fromma. Stockholm den 22 mars 1866. Fritz Arlberg. LD. Norman. Ludv. Josephson. Med anledning af den förebråelse som i denna, jemväl till Dagligt Allehanda insända och i dess fredagsnummer införda artikel finnes riktad mot Dagens Nyheter, tillåta vi oss anmärka att det är ett misstag af de värda insändarne då de förmena att Dagens Nyheter anfallit baron Stedingks styrelse. Tvärtom lära denna tidnings läsare kunna intyga, att om än några lindriga an: märkningar en och annan gång förekommit, så ha vi ej försummat de tillfällen som erbjudit sig att erkänna hvad som varit berömvärdt. Ofver hufvud har väl ingen teaterdirektörs styrelse blifvit omfattad med så mycken välvilja och varit så litet utsatt för klander som frih. von Stedingks. För att förvissa sig derom behöfves blott jemföra tidningarnas allmänna omdömen med t. ex. den förre intendentens herr Bournonvilles, i hvad han uti sitt arbete Mitt teaterlif skrifvit om sitt treåriga engagement i Stockholm. Ett dylikt misstag nödgas vi också anmärka uti hvad de värda insändarne yttra om Afrikanskan så vidt den skulle vara en förargelseklippa för D. AN. Vi be att få föra dem till minnes, huru den skriftvexling som förlidet år förekom i denna tidning om Afrikanskan, uppstod. Då nemligen uti Dagligt Allehanda hade influtit en berättelse om att nämnde opera skulle gifvas äfven härstädes, fick Dagens Nyheter sig meddeladt såsom tillförlitligt, för att omnämnas i tidningen, att Afrikanskan sannolikt icke skulle komma att gifvas här under detta spelår, af det skälet att arbetsordningen för hela det kommande spelåret redan var bestämd, och detta gaf sedan anledning till en insänd artikel, hvarpå följde ett svar från direktionens sida som jemväl intogs. Red. af Dagens Nyheter sjelf har blott ett par gånger helt lätt vidrört frågan om Afrikanskan. Men då denna opera nu åter bringas på tal, så må det korteligen sägas att Afrikanskan verkligen hade kunnat gifvas här långt före detta. Den uppfördes första gången i Paris i slutet af april 1365, och den lilla tvekan, som yppade sig om dess musikaliska värde och dess framgång, räckte mycket kort tid, så att deri ej låg något hinder för att uuder sommaren och hösten börja förberedelserna till operans uppsättande, i stället för att dröja dermed till medlet af januari. Det hade varit mycket bättre för teaterkassan att hafva Afrikanskan tidigt färdig och att gifva den med en sådan sångerska som mamsell Hebbe, hvilken enhälligt erkännes vara skapad för den ena hufvudrollen, än att uppsätta sådana operor som Hans Heiling och Quentin Durward, hvilka båda fallit. — Som det nu gestaltar sig torde vi kanhända icke få se Afrikanskan förrän nästa säsong, ehuru den för närvarande redan i utlandet gifves på fyratiotre särskilda teatrar, enligt hvad engelska tidningen Morning Star häromdagen berättade. Det är sannt och bör erkännas, att i D. N. förekommit en anmärkning derom, att kungl. teaterdirektiopen synts hafva en nog stark böJelse att eftersätta operan för operetten. Detta yttrande hade två goda skäl. Det ena var att oaktadt ingen teaterdirektion på en längre tid haft två, hvar i sitt fack så utmärkta talanger att tillgå, som fru Michaeli och mamsell Hebbe, så har dock, så vidt vi erinra oss, på två år ingen enda ny, större opera för någondera af dem blifvit uppsatt, så framt man ej vill räkna återupptagandet efter en mångårig hvila af Fidelio eller Flykten ur Seraljen. Det andra skälet återfinnes i den redogörelse som friherre von Stedingk sjelf lemnat för resultatet af febr. månads recetter, hvaraf syntes att den lyriska scenen, under det hufvudsakligen operetter der uppförts, gifvit öfver hufvud föga mer än halft hus i medeltal. Under sådant förhållande måste det väcka någon förundran, att t. ex. Huguenotterna, som sistlidet år gåfvo så många och ständigt mycket goda hus, och der de fyra utmärktaste lyriska artisterna: Fru Michaeli,