oväldig läsare erkänna att vi, blundande för den specielt svaga punkten vid lyriska scenen, så väl som de allmännare felen i engagerandet af odugliga tenorer och offrandet, på det dramatiska fältet, åt den dåliga smaken, hafva visat en kanhända alltför stor grannlagenhet; och af enahanda drannlagenhet anse vi oss ej heller böra fortsätta detta ämne vidare för närvarande medan friherre von Stedingk är bortrest. Fr pr