Dagens Nyheter – 23 mars 1866, sida 2

dölja den för andra genom att slå stort på och kalasa. Detta sistnämnda måste dock sägas snarare vara tillämnadt än verkstäldt. En del af de stora omkostnader staden på sednaste tiden kastat sig uti hafva, om än för stora i jemförelse med stadens tillgångar och rörelse, dock asyftat allmän nytta och förkofran. Men nu förehafves planen att bygga ett stadshotell och att dertill låna upp 100,000 rdr. Det finns hoteller nog förut och samlingssalar för alla möjliga ändamål. Men de äro icke gentila nog för knapadeln häromkring, som säljer sina produkter i Stockholm, köper sina produkter i Stockholm, men skulle hafva god lust att dansa 1 Nyköping en eller två gånger om året och har narrat en del stadsinnevånare att beslu a bestå fiolerna till ny danslokal. Kraftig opposition mot planen göres al åtskilliga oförvillade män, och man hoppas att på ett eller annat sätt det skall lyckas förebygga ett onyttigt och icke räntegifvande företag, som är så dyrt. IVorums-lirtien, Boudeståndet har beslutit inbjuda medstånden att hos regeringen anhälla, det den må låta till nästa riksdag närmare undersöka de tekniska förhållandena på Norum-Nilsby-banan och de ekonomiska fördelarne med afseende å hvardera af de båda föreslagna bansträckningarne genom Wermland. Skridsko-karnrgen väntades i går middags af en betydlig menniskomassa på Nybroviken, men uteblef, som det påstås till följe af tillfälligt illamående. Under tiden hade man emellertid tillfälle att beundra några serdeles skickliga inhemska skridskoåkare äfvensom ett icke ringa antal fruntimmer, som svängde hurtigt om på stålskodd fot. — Eu sak måste dock förundra, nemligen att en betydlig del af äskådarne, och isynnerhet den s. k. bättre delen deraf, ehuru ditkomna i akt och mening att åse skridskogiängarnes öfningar på isen, alldeles icke lemnade banan till deras begagnande utan tvertom på det mest ogenerade sätt behagade der taga sin middagspromenad flockvis och i leder af tre å fyra personers bredd. Dagen förut hade hr Haives vid middagstiden åkt på den nu ifrågavarande banan. Hr Jackson Haines har nu visat att han kan hvad stadsfullmäktige ännu icke förmått: fylla Nybroviken. En svensk boegaregesätls märk. värdiga öden. FTå personer hafva väl genomgått så besynnerliga öden, som den vidtbereste man, hvarom vi nu vilja nämna några ord. Han beter Erik Sedvall och föddes i Vestmanland 1808. Vid 11 års ålder kom han i bagarlära och blef gesäll 1827, hvarefter han flyttade till Helsingfors, hvarförutom han några veckor arbetade i Petersburg. I Helsingfors råkake han en afton på skräddareherbergeti slags-. mål med en hop skräddaregesäller, hvarvid cn af dem högg honom i sidan med en knif. Då vaknade Sedvalls vilda lynne, han slog skrädcaren till marken och jagade lifvet ur honom med ett hopp på haus bröst. Morgonen derpå blef han arresterad och kort derefter dömd till balshuggning, men hölls, i afvaktan på hofrätten: fastställelse af domen, i fängelse på Skatudden. Derifrån rymde han en höstdag och begaf sig uti en liten båt ut på det stormande hafvet och tilbringade cen förfärlig natt på ett litet skär. Morgonen derpå blef han gripen och skickad till Wiborg, och sedan till Petersburg, hvarefter han i sällskap med 150 andra fångar anträdde vandringen till Siberien; denna färd räckte 1 16 månader, hvarunder de arma fångarne fingo uthärda de grufligaste lidanden. Kort efter framkomsten dit rymde allesammans och styrde kosan åt Uralska bergen, under hela vägen plundrande och sköfilande de menniskoboningar, som auträffades. Vid framkomsten voro ej mer än 11 af alla rymlingarne 1 lifvet, resten hade omkommit af köld och sjukdom. Sedvall och cen finve vid namn Laakouen gjorde derefter sällskap öfver Ural för att komma in i Asien, men blefvo en natt ertappade af kossacker, hvarefter de blefvo hemförda sill Troitska och undfägnades med 15 par knut hvardera. Ett halft år seduare rymde Sedvall igen och lyckades framkomma till Petersburg. Efter att hafva flera gånger lupit den största fara att blifva upptäckt, ankom han 1840 lyckligt till Sverige. Nägon tid derefter tog han åter vandringsst: 1 rn 11